Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Mer än var tredje barn har kontaktats på internet i sexuella syften, visar en Sifo-undersökning. Arkivbild.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Mer än var tredje barn sexkontaktad på nätet

Varannan tjej under femton år har kontaktats på internet i sexuella syften, visar en ny undersökning.

Femtioen procent av de tillfrågade tjejerna och 18 procent av pojkarna uppger att de har blivit kontaktade i sexuella syften. Och varannan utsatt tjej har kontaktats mer än sex gånger, enligt undersökningen som gjordes av Sifo på uppdrag av stiftelsen Trast och Childhoodstiftelsen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Snapchat, Kik, Instagram och Facebook är de kanaler där flest barn har utsatts, men barnen har uppgett sammanlagt 50 olika appar där de kontaktats.

Fel med förbud

Som förälder är det lätt att känna oro över sitt barns kontakter på sociala medier, men svårt att veta vad som går att göra. Förbud och strikta regler är dock inte rätt väg att gå för att skydda sitt barn, menar internetforskaren Elza Dunkels.

- Detta har blivit en sorts sjuk vardag som barn dessvärre måste förhålla sig till. Men det är inte så att en tredjedel av alla barn är i riskzonen för att bli våldtagna. De allra flesta kan med lätthet navigera sig förbi det på internet.

Samtidigt anser hon att det är viktigt att förstå att det är många barn kontaktas, men långt ifrån alla som utsätts för övergrepp. Och de barn som har en motståndskraft mot sexkontakterna har ofta en tillit till de vuxna i sin omgivning, enligt Dunkels.

- Att barn vågar berätta för sin omgivning om något de gjort på internet kan i vissa fall vara livsavgörande. Det är väldigt viktigt att du som vuxen utstrålar ”jag lyssnar, jag finns här och det spelar ingen roll vad du har gjort", säger Elza Dunkels.

Manipulerar barnen

Förövarna vill enligt Dunkels lura barnen att tro att övergreppen är barnets eget fel, för att slå in en kil mellan dem och de vuxna. Elza Dunkels har intervjuat barn som säger att de inte vågat berätta något för sina föräldrar eftersom de var oroliga över att göra dem ledsna.

Det går inte att sätta stopp med ena handen, och med den andra handen säga "välkommen att berätta", beskriver hon. Det viktiga är hur föräldrar tar upp frågan, att man utstrålar lugn och trygghet och lyssnar.

- Den gamla traditionen är att vuxna ska kunna någonting först och sedan ska vi lära barnet det. Men i det här fallet är det barnen som vet mest om sin egen användning. Som vuxen ska man vara tystare än vanligt. Lyssna och inhämta deras kunskaper.