Det var morgonen den 14 augusti, öster om Östersund i Jämtland, som det hela utspelade sig.
Mannens mediciner hade tagit slut och han betedde sig våldsamt, enligt förhör med hans fru. Till en början slog han sönder möbler i bostaden. Då larmade mamman, som stängt in sig i ett rum med parets elva månader gamla dotter, SOS.
Hon fick frågan om mannen slagit dem.
– Nej, inte än, sa kvinnan då.
Polisen meddelade att de skulle skicka en patrull. När samtalet avslutats bröt sig mannen in i rummet där kvinnan och barnet befann sig. Kvinnan försökte fly över till en granne.
Mannen körde då i väg med sin bil - det blev en vansinnesfärd som slutade med att han kvaddade bilen.
LÄS MER:Polisen misstänker: Kastade dottern från kraftverk
"Om jag skall dö så skall hon dö"
Han återvände då till hemmet och sa till kvinnan att han skulle ta sitt liv och att dottern skulle följa med, enligt förhörsuppgifter.
– Han säger "Om jag skall dö så skall hon dö", säger mamman till polisen.
Han slet dottern ur mammans famn. När mamman försökte få tillbaka barnet ska hon ha blivit omkullknuffad och sparkad. Mannen ska också ha tagit strypgrepp på henne.
Mannen började då gå mot kraftverket. Mamman sprang efter men kom inte ikapp - hon berättar i förhör att hon var alldeles matt i kroppen.
– Jag tar i med hela kroppen för att springa så fort jag någonsin har sprungit men jag känner att jag kommer inte framåt, säger hon i förhör.
Hon ropade efter maken att inte skada dottern.
– Gör det inte, hon är så liten, hon har inte gjort någonting, hon förtjänar det inte. Hon måste få växa upp, berättar kvinnan om hur hon skriker.
"Mitt barn döda henne inte"
I förhör berättar kvinnan om hur tankarna rör sig i huvudet - hon säger att hon måste uppehålla maken på något sätt.
Kvinnan såg sedan hur maken höll dottern över staketet vid kraftverket.
– Hon kravlar efter hans arm och försöker att hålla i sig, säger mamman.
I förhör berättar mamman att hon kastade sig till marken och gömde sitt huvud för att hon inte klarade av att titta.
Samtidigt skrek hon:
–Mitt barn. Döda henne inte.
När hon tittade upp nästa gång var dottern borta.
– Hon är inte där han har kastat ut henne, säger kvinnan och berättar hur hon skriker på maken:
- Du har dödat vårt barn.
"Var är barnet?"
I samband med detta kom första polispatrullen till platsen.
I förundersökningen har de skrivit om scenen som mötte dem när de kom till platsen."Framför polisbilen ligger kvinnan mitt på vägen och gråter och skriker hysteriskt".Pappan var då på bron vid kraftverket. Här gick han fram och tillbaka. Men bebisen var borta. Då ropade mamman att flickan var "där nere", att pappan kastat ner henne: "I detta ögonblick slår pulsen snabbare och man förstår att barnet svävar i livsfara när inget barn syns till kring dessa två personer. Var är barnet?! I vattnet?! Under ytan?! Någon annanstans?", skriver en av poliserna.
När poliserna kom vågade sig mamman titta ner i kraftverket. Hon ser då den lilla dottern ligga på betongplattformen.
- Hon rör sig inte säger manna och berättar att hon skriker hennes namn.
Mamman vill komma ner till sitt barn.
- Jag måste ner till henne, säger hon i förhöroch börjar titta sig omkring men inser att det inte finns något sätt för henne att ta sig dit.
Sedan börjar flickan röra sig.
- Jag har ett litet hopp, säger mamman.
"Jag vill inte att hon ska dö"
Eftersom tiden går ansluter sig allt fler människor, poliser, ambulanspersonal och räddningstjänstpersonal.Fokus för alla var att rädda livet på flickan.
En polis bestämde sig för att kasta sig i vattnet och simma till henne. Det blev en kamp i vattnet innan han nådde fram:"Jag lägger mig bredvid flickan och tar tag i hennes hand". Han skrev om hur allvarliga hennes skador var. Han försökte också göra allt han kunde för att rädda henne: "Flickans blick är helt stilla och tom, jag vill inte att hon ska dö".
Till slut kom en ambulanshelikopter som tog med sig flickan till sjukhus.
Samtidigt ber mamman:
- Snälla överlev, snälla överlev, berättar kvinnan.
Sedan kommer en polis och berättar att flickan gettljud ifrån sig.
- Hon gråter och hon skriker så hon lever. Hon lever. Jag blir så glad, säger kvinnan i förhör.
LÄS MER:Polisen: "Jag vill inte att hon ska dö"
Rättspsykiatrisk undersökning
Rättegången hölls i förra veckan. Både försvaret och åklagarsidan sa då att de ville att mannen ska genomgå en rättspsykiatrisk undersökning innan straffet kan fastställas, enligt Östersunds-Posten. Klockan nio i dag meddelade tingsrätten att mannen ska genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Här vill man ha svar på om mannen begått gärningarna under"påverkan av en allvarlig psykisk störning och i så fall tillståndets betydelse för frågan om påföljdsvalet" och om det finns "förutsättningar för att överlämna (pappan) till rättspsykiatrisk vård".
Rätten skriver också att: "Undersökningen ska vidare omfatta frågan om (pappan) till följd av störningen saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt".
Åklagaren är inte förvånad över beslutet:
- Vi föreslog det också. Man har gjort en paragraf sju-undersökning där de hade skrivit att det finns skäl att göra en stor undersökning, säger Eva Lena Rimér.
Hon säger atthon inte vet hur händelsen påverkat barnet.
– Jag frågade mamman vid rättegången och hon sa att det är ganska bra men allt är inte läkt. Min slutsats är att det är ett så litet barn så man kan inte veta riktigt säkert. Hon kan i alla fall inte läsa och skriva. Om det blir något i framtiden det vet man inte, det är en ettåring hur ska man veta det, säger Eva Lena Rimér.
Olyckshändelse
Mannen står åtalad för mordförsök, grov misshandel, grovt olaga hot samt våld mot tjänsteman.
I förhör har pappan nekat till brott.
– Han går ju med på vad han gjort men han menar att det var en olyckshändelse att han tappade henne, har åklagaren sagt tidigare.
I ett protokoll från tingsrätten framgår det att mannen nekar till försök till mord men erkänner grovt vållande till kroppsskada. Han har också erkänt att han puttade mamman men i övrigt kan han varken förneka eller erkänna brott i denna del. Rörande de sista åtalspunkterna, våld mot tjänsteman och olaga hot, säger han att han inte minns och därför kan han varken erkänna eller förneka detta.
Samtidigt framgår det att de anser att det finns övertygande bevisning att mannen gjort sig skyldigtill det han åtalats för.
Mannen har i förhör berättat om att han ville tasitt eget liv. – Jag tänkte att jag skulle gå in i efterlivet med det bästa jag hade, säger han om varför han tog med sig sin dotter.
