Han ska skriva sina memoarer. Men först ro skutan i land, det vill säga se till att Junilistan är ett alternativ för väljarna inför valet i september. Och förstås sitta fyra år i riksdagen om tillräckligt många så önskar.
Nils Lundgren har fyllt 70 år i sommar och ser åldern som sitt trumfkort.
- Ingen kan misstänka mig för att vilja göra politisk karriär utan måste förstå att jag gör detta av övertygelse.
Helt ointresserad av att trappa ned efter ett långt arbetsliv, "det är skillnad om man är sliten av ett hårt och fysiskt krävande arbete", håller han ett högt tempo.
Som när han, mellan resorna till och från Bryssel, flänger ned till Göteborg dagen efter den intensiva valupptaktshelgen i Stockholm i juni. Här ägnar han flera timmar åt ett fåtal sympatisörer under en långlunch.
Eller som när han några dagar innan det är dags att åka till politikerveckan i Almedalen från kontoret på Vasagatan med telefoners hjälp försöker organisera reparationen av husvagnen som ska fungera som valstuga. Segelbåten, däremot, som ska ta partiarbetarna till Gotland är sjöduglig och ett billigare alternativ än flyg. Dessutom rymmer den en massa material.
Ändå är försommaren bara ett förspel till resten av sommarens allt intensivare valkampanj. Det duger sällan att skicka någon annan än Nils Lundgren när Junilistan ska tala och partiledaren annonserar själv på hemsidan att det bara är att höra av sig. Han är redo, alltid.
- Det är ingen stor kader med människor som arbetar med valkampanjen, det bygger mest på frivilligas insatser. Här på kansliet är vi fyra personer, men vi arbetar ju inte enbart inför valet i Sverige utan med Brysselfrågorna också.
Att inte lägga för stor vikt vid de omdiskuterade opinionsmätningarna passar Nils Lundgren som hand i handske just för tillfället. Väljarsympatier på nivåer mellan en halv och en procent är förstås inte särskilt sporrande.
Det är dock inte bara en bekväm inställning att ha i underläge, Nils Lundgren har mätningarna inför valet till EU-parlamentet 2004 i färskt minne. Veckan före valet var det ingen av opinionsinstitutens mätningar som låg i närheten av slutresultatet för Junilistan - 14,47 procent.
- Det är inte dags att räkna ut oss, men vi har helt andra resurser än de stora partierna.
Nils Lundgren jämför de cirka 1,7 miljoner kronor som partiet har dragit in med till exempel miljöpartiet, som satsar minst av riksdagspartierna på sin valbudget, 10 miljoner kronor.
Junilistan kan dra lite nytta av resurserna som EU-uppgifterna inneburit. Två av de anställda i Sverige klarar att lägga en del tid på valrörelsen. Men övriga anställda, och partiets kampanjer, ska finansieras av pengar som samlas in.
Ekonomin är en sida av myntet, men det är politiken Nils Lundgren vill tala om. Det är då han blir riktigt närvarande och koncentrationen total.
Nils Lundgren har hävdat arbetarklassens perspektiv sedan studenttiden, precis som han menar att marknadsekonomi är det som gagnar hela folkets väl. Hans sympatier har länge varit s-märkta men det är just det partiets struktur han kritiserar.
- Inom det socialdemokratiska partiet finns en utstakad väg för hur man gör karriär. Den innebär bland annat att man inte får ha stött sig med makten i partiet.
Nils Lundgren vill se en annan politisk kultur i Sverige. Medans hans eget parti kritiseras för att inte ta ställning i en rad politiska frågor och därmed inte ge väljarna en full meny, är det just det som Nils Lundgren menar är poängen.
Han vill se mer av enskilda politikers ställningstaganden, och för Junilistans del har man öppnat för detta genom att inte låsa sig i partiåsikter. I partiprogrammet markerar Junilistan att det finns en bas att utgå ifrån.
Basen är det så kallade Oktoberdokumentet, som tillkom när partiet beslutade att ställa upp i riksdagsvalet och som bland annat handlar om inställningen till EU och en decentralisering av makten inom Sverige.
- Det måste alla som ska verka inom partiet stå bakom. Men i övrigt ska det finnas stort utrymme för enskilda att driva de frågor de anser viktiga.
En fråga som partiet driver är den om skattelättnader för hushållsnära tjänster, och Nils Lundgren tycker att pigdebatten är ett sätt att inte vilja ta till sig förändringar.
- Vi svenskar har ofta förutfattade meningar, och vågar inte ta reda på hur saker i själva verket fungerar. Varför inte se på hur de hushållsnära tjänsterna har fungerat i Finland? Eller se hur Norge har gjort i Apoteksfrågan?
Men den avgjort största frågan för Junilistan och Nils Lundgren blir att ta fram EU-frågorna ur frysen och tina upp dem. Varför de blivit så iskalla har han svaret på:
- Sossarna och de borgerliga partierna håller tyst, de vill inte väcka uppmärksamhet kring frågan om konstitutionen. Ändå är det en fråga som ska avgöras under nästa mandatperiod.
Ilskan över att tre veckor före valet bli utesluten från en EU-debatt i Sveriges Radio är inte att ta miste på. Till debatten bjöds enbart de sju riksdagspartierna in och därmed, menar Nils Lundgren, är utfallet solklart redan innan debatten ägt rum.
- Det är i och för sig föredömligt att frågan tas upp, eftersom den är så bortsopad i valdebatten. Men socialdemokraterna och alliansen är entusiastiska EU-anhängare, miljöpartiet och vänsterpartiet driver inte sina inställningar eftersom de inte vill orsaka splittring.
Han har sagt det förr och kommer säkert att säga det igen, men nu avslutar han sitt citat "unioner kommer och går, nationer består" med att vi är närmare ett europeiskt Förenta nationerna än vad "folk vet".