Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lottie trivdes inte som hjälte

Med ärlighet och medkänsla kommer man långt, särskilt i tv. Så blev Lottie Knutson Lottie med svenska folket. Men nu har hon fått nog och fram träder Johan Lundgren.
- Alla tyckte att du var bra i tv i går.
Lottie berömmer Johan för hans framträdande. Den senaste tiden har han kommenterat katastrofkommissionens rapport och tacklat Laila Freivalds plötsliga kritik mot resebranschen.
Lottie fortsätter:
- Mamma sa också att du skötte dig bra i tv.
Hon gör vad hon kan för att leda uppmärksamheten bort från sig själv, till hjälp tar hon sin vd Johan Lundgren.
Första tecknet på att det räcker med uppmärksamhet nu är att hon inte vill bli intervjuad på egen hand, kravet är att "Johan ska vara med - annars ingen intervju".
Har vd:n tröttnat på att informationschefen får all uppmärksamhet och kanske rent av håller på att gå från att stärka Fritidsresors varumärke till att bli ett alldeles eget sådant?
Men på plats på Fritidsresors huvudkontor i det gamla bryggeriet på Söder i Stockholm reder Lottie Knutson och Johan Lundgren snabbt begreppen. Så snart vi satt oss i sofforna, i "det mysigaste rummet vi har", spelar de med ironins hjälp upp en scen - handlingen är den missunnsamma chefen som skall sätta Lottie, och alla som höjt henne till skyarna, lite på plats. Och synas själv.
- Det enda som varit och är viktigt för mig är hur Lottie upplever all uppmärksamhet. När hon nu vill att jag också ställer upp för media så gör jag det. Av den anledningen, säger Johan Lundgren.

Mer rimligt är nog att i stället fundera över varför Lottie Knutson blev allas vår Lottie. Att det kan ha med våra behov av hjältar och hjältinnor att göra är nog ingen vågad gissning. Själv tror hon att det också har att göra med våra, och medias, behov av kontraster.
- Laila Freivalds fick bli den elaka och jag den goda. Men jag är helt medveten om att det kan se precis annorlunda ut om en vecka, eller nästa år.
Egentligen gjorde hon sitt jobb, säger hon själv. I den kris som efterhand växte till ett kaos var ärlighet och handlingskraft en tröst åt alla som inte kunde släppa nyhetsrapporteringarna. Lottie Knutsons sätt att vara och svara gav hennes tröstarens roll.
- En hel nation famlade och ville ha relevanta fakta, det fick de via mig.Men att jag skulle bli så uppmärksammad som person hade jag inte föreställt mig. Antingen rycks man med i yran eller så blir det än viktigare att stå med bägge fötterna på jorden.
Hon valde jorden och varken för henne eller familjen har uppmärksamheten inneburit några stora skillnader. Förutom att inbjudningarna till tjusiga fester och biopremiärer har blivit fler, men för en heltidsarbetande mamma till tre barn har glamouren sällan haft tillräcklig dragningskraft.
- Jag vill helst vara med familjen, helt enkelt.

Det är successivt som Lottie Knutson insett konsekvenserna av att hamna i strålkastarljuset. Människors tacksamhet har varit slående men också fantasierna om vilken betydelse hon haft.
- Det var till och med någon som tackade mig för att jag personligen hade fixat fram flygplan som skulle få hem de överlevande efter tsunamin.
Nu längtar hon efter vardagen, blir överlycklig när en journalist ringer och ställer frågor om avbeställningsskydd eller antal avgångar.
- Jag gillar mitt jobb och jag är oförblommerat glad över att uppmärksamheten kring mig har spillt över på yrkesrollen. Alla har inte alltid ansett att informatörer bidrar till organisationens arbete, men det har en hel del fått upp ögonen för nu.
- Kan du ge mig en syl i vädret, Lottie, undrar Johan Lundgren.
- Visst, det är ju roligt om du syns lite också, Johan.
Så var de där igen, men skrattet ligger som bekant nära allvaret. De djupa spåren efter katastrofen handlar bland mycket annat om sorgen över att sex kollegor och 180 av deras resenärer omkom. Men för de båda har året också präglats av ett envist framåtblickande.
- Tragiken lever vi med hela tiden, att jobba för att utveckla våra resmål och ta tag i andra professionella frågor har varit meningsfullt på många plan, säger Johan Lundberg.
Det var också han som hade som uppgift att personalen, inte ens i den mest akuta fasen, fastnade i hemskheterna, detaljerna och svårigheterna. Han såg till att driva på - framåt.
- Vi hade hur lätt som helst fallit ur ramen annars, säger Lottie Knutson.

För personalen på plats fanns inte närheten till en tydlig vd och i det kaos som rådde försökte enskilda greppa ett ansvar som var alldeles för stort.
- Personalen hade gärna burit hem de skadade och omkomna, säger Lottie Knutson.
Johan Lundgren satte sig ned och skrev det internt omtalade nyårsbrevet. Med värme och medkänsla men också beslutsamhet gav han order - det är dags att åka hem, nu får andra ta över.
- Det var en lättnad, många grät, säger Lottie Knutson.
Under våren har all personal erbjudits samtalshjälp. Johan Lundgren har öppnat alla möten där grupper träffats för första gången.
- Det blev också en krishantering för mig.
Katastrofen har väckt mycket eftertanke, inte heller Fritidsresor gjorde allt rätt. Men grundtanken för katastrofarbete ligger fast sedan tidigare - att snabbt finna ett konkret gemensamt fokus och mål.
Mer funderingar har de nog ägnat samarbetet mellan dem själva och myndigheterna. Det är, tycker Johan Lundgren, en självklarhet att det måste inrättas ett permanent krisråd.
- En samling som träffas regelbundet vet vad de ska göra och vilka de ska kontakta. Om det händer igen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.