Leif G.W.: "God chans till gigantiskt skadestånd"

ANNONS
|

Leif G.W. Persson, kriminolog, hur reagerade du på utfallet?

Det var väntat. Allt annat än att åklagaren väljer att inte åtala hade varit utomordentligt förvånande. Utöver Sture Bergwalls virriga erkännande finns det inget substantiellt som talar för att han skulle ha mördat Charles Zelmanovits. Dessutom talar det mesta för att Zelmanovits frös ihjäl, inte att han mördades.

Du kritiserade Quick-utredningen redan 1993. Vad var det du reagerade på då?

Jag var chef på rikspolisstyrelsens forskningsavdelning när Christer van der Kwast, som var åklagare i rättegångarna mot Sture Bergwall, kontaktade mig och bad mig om ett uttalande. Av den bevisning som lades fram så trodde jag inte alls på att Bergwall skulle vara skyldig. Det var så utomordentligt märkliga erkännanden han klämt ur sig och inget av det han sa stödde något som man visste om seriemördare sedan tidigare. Han hade ju mördat allt mellan himmel och jord – gamla, unga, barn, kvinnor, män. Det fanns inget mönster och historierna var utomordentligt virriga. Det var kanske inte det uttalande som van der Kwast hade räknat med, och sedan dess har vi väl inte varit bästa vänner.

ANNONS

Av svenska rättsskandaler genom historien på vilken plats kvalar Quick-fallet in?

Jag vill egentligen inte ge mig in på en sådan gradering, men det är ju helt klart att det kommer högt upp.

Var ligger den huvudsakliga bristen i fallet Quick: hos enskilda personer inom rättsväsendet, eller är det något i rättssystemets struktur som har fallerat?

Ärendet hamnade helt enkelt i fel händer. Ingen av personerna som var inblandade i Quick-utredningarna hade kompetens nog att kritiskt kunna utvärdera den information de fick. Jag har sett en del dåliga polisutredningar i mina dagar, men aldrig någon som är så usel som den här. Det hela är synnerligen oprofessionellt skött och något så in i helvete enfaldigt. En mental härdsmälta. De inblandade var glada för att de hade fått fatt i en seriemördare och försökte hela tiden överbevisa sina egna iakttagelser. Allt pekade nämligen åt samma håll - att karln hittade på.

Hur undviker man att något sådant här händer igen?

Som utredare måste man vara kritisk när man bedriver en utredning. Och ju mer medialt lockande ett fall är, desto försiktigare ska polisen vara. I ett tidigt stadium bör man hämta in granskare som är frikopplade från utredningsgruppen, som kan värdera de slutsatser man kommer fram till. När det gäller Quick så var vi många som redan från början tyckte att det verkade jävligt konstigt, men tyvärr fick vi inget gehör. Men jag törs säga att det här inte hade hänt i dag. Vi har andra rutiner nu och det vore osannolikt att vi får uppleva en lika usel utredning igen.

ANNONS

Hur bör Sture Bergwall kompenseras för att ha suttit inlåst i tjugo år, dömd för åtta mord han sannolikt inte har begått?

Det är svårt att säga, men helt klart är ju att han har en god chans att få ett gigantiskt skadestånd. Joy Rahman satt ju inspärrad i åtta år innan han frikändes, och han fick över tio miljoner kronor i skadestånd. Då är det ju rimligt att tro att Sture Bergwall kan räkna med betydligt mer.

ANNONS