I senaste numret av Läkartidningen ifrågasätter fem svenska läkare hur framförallt barn diagnosticeras med laktosintolerans. De menar att tillståndet är överdiagnostiserat.
– Det här har gått överstyr. Vi håller på att sjukdomsförklara folk som är helt friska. Och vi lägger miljontals kronor varje år på onödiga prover som inte säger någonting, säger Lena Grahnquist, överläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna.
Från födseln och upp till fem års ålder har alla friska människor en hög produktion av enzymet laktas i tunntarmen, och klarar därför av att ta emot laktos från mjölkprodukter. Efter fem års ålder sjunker dock aktiviteten, vilket gör att vuxna människor kan få problem i magen om de äter för mycket mjölkprodukter. Detta gäller för 70 procent av världens befolkning, men benämns ofta som någon form av laktosintolerans.
Lena Grahnquist har märkt att allt fler föräldrar börjat fråga om laktosintolerans de senaste tio åren.
– Alla föräldrar och barn frågar om det. "Kan det vara laktosintolerans?", säger dem. Jag vet inte varför det är så, men det kanske kan gå parallellt med GI-kost-trenden bland unga kvinnor, där man ersätter mjölk med sojamjölk, säger hon.
Intresseorganisationen Mjölkfrämjandet har genomfört en enkätundersökning bland Sveriges förskolepersonal. Under 2011 räknades 3,9 procent av förskolebarnen som laktosintoleranta. Av dessa hade dock var fjärde fått diagnosen av sina föräldrar, och inte av en läkare.
– Risken är att man missar andra sjukdomar för att man direkt säger att mag och tarmbesvär är laktosintolerans. Till exempel kan det tyda på glutenintolerans eller komjölksallergi, säger Lena Grahnquist.
Det svenska Celiakiförbundet arbetar för att sprida kunskap om laktos, gluten, soja och mjölkintolerans. De respekterar läkargruppens artikel.
– Jag tror att många föräldrar får rådet att barnen ska utesluta laktos när de har problem med magen. Sen är man nöjd med det. I själva verket borde man se till att barnet utreds av läkare. Dels blir barnets vardag besvärlig i onödan, och det kan också hända att man missar andra allvarliga sjukdomar, skriver kommunikatören Alexandra Cederquist, i ett mejl.
