Den 2 oktober fick Ulf Kristersson talmannens uppdrag att sondera, undersöka, möjligheterna till att bilda en regering som kan tolereras av riksdagen. Den svenska parlamentarismen fungerar så att en statsminister inte behöver ha en majoritet bakom sig i riksdagen. Däremot får personen inte ha en majoritet emot sig.
Sonderingsuppdraget från talmannen innebär inte att den personen är föreslagen som statsminister. Det är ett beslut talmannen tar efter sonderingsuppdraget. I Ulf Kristerssons fall drog talmannen slutsatsen att det inte ens var någon mening att låta riksdagen ta ställning till ett förslag.
Lång process
För svenska förhållanden är detta redan en långdragen regeringsbildningsprocess. Men det är bara knappt tre veckor sedan statsminister Stefan Löfven röstades bort i riksdagen. Det kommer att ta ytterligare minst ett par veckor innan riksdagen får rösta om en statsministerkandidat.
Tills vidare sitter den avsatta regeringen kvar som övergångsregering, vars enda formella hinder jämfört med en vanlig regering är att den inte får utlysa extraval. Det kan bara ske efter att riksdagen i fyra olika omröstningar röstat ned talmannens förslag till statsminister.
Inga tidsbegränsningar
Själv har talman Andreas Norlén sagt att han inte har för avsikt att lägga fram något förslag som röstas ned i kammaren. Det innebär att om man efter månader av sonderingar kommer fram till att det bara återstår ett extraval, så måste han först föreslå en statsministerkandidat fyra gånger i riksdagen, för att ett sådant kan bli möjligt. Några tidsbegränsningar för hur länge sonderingarna kan pågå finns inte.
Om ett extraval till slut utlyses, ska det hållas inom tre månader och gäller då bara val till riksdagen.
Rättad: I en tidigare version av denna text uppgavs fel datum för när Ulf Kristersson fick talmannens uppdrag att sondera.
