Kändisar blir allt vanligare i politiken

Inför stundande regeringsombildning spekuleras det friskt kring vilka nya statsråd Sverige kan tänkas få. Och bland de små partierna blir det allt vanligare med "väljarmagneter" - kända personer utan partipolitisk bakgrund, enligt statsvetare.

ANNONS
|

Sara Fransson är doktorand i statsvetenskap på Linnéuniversitetet och forskar om personvalskampanjer till riksdagen. Hon menar att det finns olika arenor som är viktiga för de politiska partierna att täcka in när de väljer företrädare. Och kändisar är en klass helt för sig själva.

– Det kan vara så enkelt att folk känner igen en person från tv och så kryssar de den. Det blir ett sätt för partierna att locka väljare som egentligen kanske inte ens tycker om partiet.

Och allra vanligast är det med "väljarmagneter" inom de små partierna, säger Sara Fransson.

ANNONS

– Det handlar till viss del om partikultur, men främst om att man är mer beroende av väljare. Kristdemokraterna satte Lars Adaktusson på sin lista till EU-parlamentet för att de var rädda att åka ut, man måste ha väljare till varje pris.

Hon tycker sig se att det blir allt vanligare att personer som är kända för något annat ger sig in i svensk politik, men att det fortfarande är betydligt vanligare i exempelvis Finland.

– I Sverige är det fortfarande partierna som dominerar och sätter upp kandidater. Men det börjar komma här också.

Ett färskt exempel är Alice Bah Kuhnke (MP) som slog igenom som barnprogramledare på 90-talet och som 2014 lämnade posten som generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor för att bli kultur- och demokratiminister i Löfvens regering.

Andra kändispolitiker är Anton Abele som valdes in i riksdagen för Moderaterna efter ett uppmärksammat upprop i sociala medier och Robinson-deltagaren Jan Emanuel Johansson som gjorde politisk karriär inom Socialdemokraterna. Men även om han tog sig hela vägen in i riksdagen, så är det i regel svårt att slå sig fram inom Socialdemokraterna, menar Sara Fransson.

ANNONS

– De är ett kollektivistiskt parti där man helst inte ska sticka ut som person. Så där är det mycket svårare att bli nominerad.

Men oavsett partibeteckning, så finns det ännu inget svenskt parti där det tycks helt oproblematiskt med kändispolitiker.

– Det svåra tror jag är att bli respekterad inom partierna. Det finns en tradition inom politiken att man blir nominerad som en belöning för lång och trogen tjänst, och då är risken att man ser kända nykomlingar som karriärister.

ANNONS