Från Kungsportsplatsen, till Feskekörka och villaområden – när GP granskade sexköparna visade det sig att de köpte sex över hela stan.
Från Kungsportsplatsen, till Feskekörka och villaområden – när GP granskade sexköparna visade det sig att de köpte sex över hela stan. Bild: Meli Petersson Ellafi

Kvinnor och flickor i sexhandeln möts av nonchalans och tafatthet

Vårdpersonal som skuldbelägger och psykologer som inte förstår. Få personer som utsätts för trafficking, säljer sex eller liknande vågar berätta om sin situation, men de som söker hjälp och stöd får oftast ett dåligt bemötande enligt en ny rapport.

ANNONS
|

”Jag var 15 år och sålde mig för första gången.”

Den anonyma personen berättar hur den som tonåring var på barn-och ungdomspsykiatrin (bup) samma dag och försökte berätta vad som hade hänt för en psykolog.

”Jaha. Men det där kommer du ju inte göra om, eller hur?” var psykologens svar, berättar personen.

Vittnesmålet kommer från en av 228 personer, främst kvinnor och flickor, som har deltagit i en ny rapport från Ellencentret, Child10 och nätverket Inte din hora.

De 228 personerna har alla erfarenhet av kommersiell sexuell exploatering, som enligt rapporten innebär sexuella handlingar i utbyte mot ersättning eller genom tvång. Undersökningen fokuserar på den hjälp som personerna har fått, och inte fått.

ANNONS

LÄS ÄVEN: Männen som köper sex i Göteborgsområdet

Här kan du även lyssna på GP:s granskning av sexhandeln i Göteborg: Podden Systrar

”Det är förskräckligt”

Över hälften svarade att de inte har erbjudits någon professionell hjälp alls. De flesta säger att de inte vågar eller orkar söka eller ta emot hjälp, ofta på grund av skam eller skuld eller att man räknar med att bli misstrodd eller skuldbelagd.

Av de som har försökt få hjälp var det mer än hälften som hade negativa erfarenheter av det bemötande som de fått, liksom 15-åringen på bup.

Zandra Kanakaris, generalsekreterare för stiftelsen 1000 möjligheter som driver Ellencentret, säger att hon tyvärr inte är förvånad över resultatet.

– Det är förskräckligt. Man får ofta kämpa och vänta länge för att få hjälp och när man väl får den så bemöts man på ett väldigt dåligt sätt. Det sätter käppar i hjulet för rehabiliteringen och får förödande konsekvenser.

Zandra Kanakaris, generalsekreterare för stiftelsen 1000 möjligheter
Zandra Kanakaris, generalsekreterare för stiftelsen 1000 möjligheter Bild: Press

LÄS ÄVEN: Lista: Göteborgarna som pekas ut som sexköpare

Förminskar eller är obekväma

Det dåliga bemötandet består enligt svaren ofta av att kontaktpersonen nonchalerar och förminskar en, eller så är de tafatta och obekväma.

En person beskriver en psykolog som var nära att börja gråta och inte visste hur han skulle hantera personen som patient.

ANNONS

– Det här visar på att det inte finns tillräckligt med kompetens i frågan hos de som finns inom hälsa och sjukvård och de som möter barn och unga varje dag. En skolsköterska, en anställd på bup bör ha en grundläggande kunskap om det här så de kan plocka upp, fånga upp och våga fråga.

Är det vanligt att man inte vågar fråga?

– Det är ett jättestort problem och det signalerar till de utsatta att det här är något som vi inte vill eller vågar ta i. Det är ofta inte illa menat men det blir väldigt dåliga konsekvenser av det.

Zandra Kanakaris säger att många som jobbar med till exempel barn och unga skulle behöva fråga om våld och utsatthet på rutin, för att fånga upp de som behöver det men samtidigt inte peka ut någon.

LÄS MER:Ministern: Sexköp är övergrepp

LÄS MER:Köpte sex av barn – får halv miljon i ersättning av staten

”Du utnyttjar män för pengar”

Hon menar också att man skulle nå ett bättre bemötande genom utbildning, kompetensutveckling och genom att krossa fördomar om den här gruppen.

– En utsatt berättar att en sköterska på vuxenpsykiatrin tyckte att de utnyttjar männen för deras pengar. Det är en horribel sak att säga, det får aldrig vara fördömande eller skuldbeläggande.

De som har tagit sig ut prostitution eller trafficking har oftast gjort det med hjälp från vänner och familj. Därefter är det vanligast att frivilligorganisationer har hjälpt till, följt av vuxenpsykiatri och socialtjänsten. 14 personer svarade att de har fått hjälp av polisen.

ANNONS

– Vi ser att det handlar mycket om tur och eget privat nätverk. Men det ska inte hänga på det utan det är samhällets ansvar att plocka upp och erbjuda hjälp och stöd, säger Zandra Kanakaris och fortsätter:

– Det behövs mer resurser till stödet till de här personerna, men jag tror att vi behöver resurser som fördelas till civilsamhället och det offentliga och att man jobbar nära tillsammans när det gäller den här målgruppen.

LÄS MER:Reaktioner på kvinnornas vittnesmål om sexköparna

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS