Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Konflikten som splittrar alliansen

Konflikterna har vuxit inom alliansen. Nu strider regeringspartierna även om den gemensamma hjärtefrågan – arbetslinjen.  

Spänningarna mellan de borgerliga partierna har ökat det senaste året. Den bilden framträder tydligt när GP pratat runt med centrala personer inom alliansen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Ofta är det de tre mindre partierna som känner sig överkörda av Moderaterna. Det handlar om sjunkande opinionssiffror och bråket kring vapenexporten. Men ett växande problem för alliansen är att partierna inte är överens kring regeringens huvudfråga – arbetslinjen.

Moderaternas uppfattning är att arbetslinjen förutsätter låga ersättningar i sjukförsäkringen och a-kassan. Annars ökar arbetslösheten, enligt arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Numera säger hon bestämt nej till alla tankar på att höja högstanivån, taket, i a-kassan.

Men alliansens övriga partier tycker tvärtom att arbetslinjen skulle stärkas om ersättningen blev högre vid sjukdom och arbetslöshet, bland annat för att människor då vågar byta jobb.

- Hillevi Engström ställer höjda tak mot arbetslinjen, vilket jag tycker är grovt fel, och det strider också mot det vi kommit överens om, säger Folkpartiets gruppledare i riksdagen Johan Pehrson.

Han syftar på allianspartiernas ekonomiska överenskommelse i Bankeryd 2005, där Folkpartiet tvingades acceptera sänkt tak i sjukförsäkringen. Men taket skulle kunna höjas igen om sjukförsäkringen började fungera mer effektivt, enligt skrivningarna i slutdokumentet. Folkpartiet tycker att det villkoret är uppfyllt med råge efter sjukförsäkringsreformen 2008.

Nu ställs frågan på spets, av två skäl. Dels ska den parlamentariska socialförsäkringsutredningen bli klar till nästa vår. Dels handlar det om hur Sverige ska parera en hotande lågkonjunktur.

Désirée Pethrus, kristdemokratisk suppleant i arbetsmarknadsutskottet, tycker att lågkonjunktur talar för generösare villkor i socialförsäkringarna, eftersom sådana "automatiska stabilisatorer" dämpar nedgången.

- Det är klassisk krispolitik, säger hon.

Men hon tror att Moderaterna resonerar tvärtom, de fruktar att sådana automatiska utgiftsökningar leder till förlorad budgetkontroll. Partiet kan därför i stället låsa sig hårdare vid sitt nej till höjt tak i a-kassan.

Hittills har den ekonomiska oron bidragit till att ytterligare stärka finansdepartementet och den redan mäktiga budgetavdelningen, vilket skapar fler konflikter inom regeringen.

Nyligen avslöjades en pm om att ge tre moderata statssekreterare mycket långtgående befogenheter att föreslå besparingar inom försvaret, rentav förbandsnedläggningar. Tanken var att spara 2-3 miljarder, som i stället skulle gå till att köpa de senaste JAS-flygplanen.

Övriga alliansledare ska ha reagerat mycket negativt, både för att de inte informerats och för att gruppen skulle föreslå besparingar trots att regeringen ännu inte enats om hur stora försvarsanslagen ska vara för nästa år. Nu tycks det i stället bli en grupp med friare direktiv och företrädare från alla regeringspartier.

- Det är klart att det inte direkt främjat samarbetet inom regeringen, suckar en borgerlig riksdagsledamot.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.