Klimatet i skuggan i språkrörsrace

På tisdag den 29 september går tiden ut för att nominera kandidater till nytt språkrör i Miljöpartiet. Hittills har riksdagsledamöterna Janine Alm Ericson, Annika Hirvonen och Rebecka Le Moine sagt att de vill ta över efter Isabella Lövin, precis som jämställdhetsminister Åsa Lindhagen och partisekreterare Märta Stenevi.

– Men det kan bli fler än de fem som har gått ut offentligt, säger valberedningens ordförande Katrin Wissing.

Pratas om Stenevi

Många miljöpartister som TT talat med vill avvakta utfrågningarna av kandidaterna innan de definitivt bestämmer sig för en kandidat. Men det talas mycket om Märta Stenevi, bland annat sägs att hon har en rak och tydlig ledarstil, kan entusiasmera, har stort nätverk efter många resor till lokalföreningar i landet och så lyckades hon bli vald till partisekreterare i fjol, trots att hon inte var valberedningens kandidat.

Men många nämner också Åsa Lindhagen som en person med bra ställning i partiet.

När kandidaterna har gått ut och meddelat sina kandidaturer har de lyft fram att de vill driva olika rättvisefrågor – för större social rättvisa, mänskliga rättigheter i stort och för människor på flykt. Ingen har låtit som Greta Thunberg.

De miljöpartister som TT talat med tycker att det viktigaste är att ett av språkrören har en stark klimatpolitisk profil och förutsätter att biologen Per Bolund nu tar ett stort kliv framåt. Att han lämnar kostymerna på finansdepartementet och tar över som klimat- och miljöminister.

På förra partikongressen gick frågor om social rättvisa som en röd tråd genom debatterna. Då hade valanalysen visat att väljarna inte tyckte att MP är ett parti som förstår vanligt folk. Det tog hårt och partiet beslutade sig för att ta fram mer politik på området.

– Jag vill ha en väldigt värderingsdriven person, som har en profil som är fokuserad på rättvisefrågor, och framför allt mänskliga rättigheter, säger Grön Ungdoms språkrör Aida Badeli.

Jobbiga frågor framöver

Tiden i koalitionsregeringen med Socialdemokraterna har kantats av smärtsamma beslut för MP. Snart ska regeringen avgöra om oljeraffinaderiet Preem ska få bygga ut i Lysekil och hur den framtida migrationspolitiken ska se ut. Båda frågorna har satt i gång diskussioner om det är värt att sitta kvar i regeringen, om besluten skulle gå tvärs emot MP:s linje.

– Jag tycker att språkrörskandidaterna behöver säga vad de tycker i migrationsfrågan och om Preem, och vad de vill göra om det skulle bli ett utfall som vi inte kan stå bakom, säger Aida Badeli.

Att kandidaterna liknar varandra så mycket sakpolitiskt kan bli ett problem, tror statsvetaren Niklas Bolin på Mittuniversitetet.

– Det gör att de också kan stjälpa varandra genom att ta röster från varandra. Då kan den kandidat som sticker ut ha en fördel, säger han.

Och en av kandidaterna sticker ut. Det är Rebecka Le Moine, nu partiets talesperson för biologisk mångfald. Hon anser att ett av språkrören ska stå utanför regeringen för att kunna vara mer radikal. Hon vill också att partiet ska vara mer systemkritiskt och lyssna mer på aktivister.

Stöd bland naturnördar

Flera säger att Le Moine har en stark ställning bland vissa i partiet, särskilt bland unga och dem som någon kallar "de riktiga naturnördarna", och hon lyckades kryssa sig in i riksdagen genom personröster.

Statsvetaren Niklas Bolin vill dock inte peka ut någon solklar favorit redan nu.

– Miljöpartiet är Miljöpartiet. De har en historia av att en favorit inte alltid vinner och valberedningens förslag går inte alltid segrande ur striden, säger Bolin.

Han påminner om att en nästan helt okänd kommunpolitiker från Växjö, Magnus P Wåhlin, oväntat fick en tredjedel av rösterna när Per Bolund valdes till språkrör. Och att en viss Peter Eriksson 2002 meddelade sin kandidatur samma morgon som kongressen startade, och blev vald.

Maria Davidsson/TT