Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Klev av på toppen

Maria Wetterstrand saknar Mona Sahlins socialdemokrati och tror att Miljöpartiet får svårt att komma överens med Håkan Juholt. Det rödgröna samarbetet känns långt borta, tycker hon.

För att vara en föredetting är ­Maria Wetterstrand verkligen lyckligt lottad, i GP:s serie om partiledare som gått.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Av de fyra partiledare som avgått under året är det bara hon och språkrörskollegan Peter Eriksson som kunnat kliva av på toppen av en framgångsvåg.

Enligt den senaste väljarbarometern från GP/Sifo har Miljöpartiet nu rekordhöga 12,3 procent. Det är tre gånger så mycket som när de båda språkrören tillträdde 2002.

Maria Wetterstrand var dessutom Sveriges näst mest populära partiledare.

Framgången kan vara en förklaring till att hon fortfarande syns mycket mer än ex-partiledare brukar. Hon trivs med att vara fri debattör och äntligen få säga vad hon själv tycker.

Maria Wetterstrand är i Göteborg för att hålla i två föreläsningar och ett bröllop.

Hon är sig inte helt lik, utan att det går att sätta fingret på vad som förändrats.

Men hon verkar i alla fall lika upptagen som någonsin. Under intervjun, på ett ekologiskt kafé på Andra Lång­gatan, kollar hon ett protokoll och sms:ar med TV4:s Nyhetsmorgon.

Själv hävdar Maria Wetterstrand ändå att hennes liv blivit lugnare sedan hon lämnade språkrörsposten.

– Mentalt framför allt. Det är först efteråt som jag insett hur stor mental press det ändå är att representera ett parti och alla dess väljare. Det är klart att man blir lite mer försiktig när man vet att det är 250 000 väljare som ska stå för det jag säger och inte bara jag, konstaterar hon med ett skratt.

Och där har vi skillnaden. Den nya Maria Wetterstrand ler hela tiden. Hon är lugn och avspänd, besvarar frågorna eftertänksamt och ser ut att njuta av kokostoppen till kaffet.

När Maria Wetterstrand och Peter Eriksson avgick den 20 maj i år hade de varit Miljöpartiets språkrör i nio år. Det är nästan en tredje­del av Miljöpartiets liv och en fjärdedel av Maria Wetterstrands.

Två månader senare bestämde sig Maria Wetterstrand för att även lämna riksdagen. Och landet. Numera bor hon mest i Finland, där maken Ville Niinistö sedan i somras är grön miljöminister.

– Det är klart att jag är lite avundsjuk, jag hade också gärna varit miljö­minister.

Men i stället är hon nu debattör, skribent och föreläsare på heltid. Mest i Sverige, även om hon också har blivit ombedd att prata om tvåspråkighet i Finland. Dessutom är hon krönikör i både svenska tidningar och finska Hufvudstadsbladet.

Oftast handlar det om miljö och oftast är budskapet ganska optimistiskt, vilket kanske bidrar till hennes popularitet.

– Det är jag ju på riktigt, jag tror att problem kan lösas. Dessutom vill jag entusiasmera och visa på positiva exempel, snarare än att tala om att allt går åt helvete.

Men internt i Miljöpartiet har Maria Wetterstrand fått kritik för att tona ned allvarliga miljöproblem. Efteråt håller hon med om att hon borde pratat mer om problemen med konsumtionssamhället.

– Jag ville lyfta de frågorna 2007–2008, men sedan kom finanskrisen och när så många blev av med jobbet kändes det provocerande att börja prata om att vi borde konsumera mindre. Men konsumtionen är avgörande om vi ska klara klimatfrågan, säger hon.

Hon dyker också upp i mer lättsamma sammanhang. Som kanal 5:s Vem kan slå Filip och Fredrik? Hon tycks ha en lite kluven inställning till det här med offentlighet.

– Det är klart att man har ett visst mått av exhibitionistisk ådra när man ger sig på ett sådant här uppdrag. Sedan blir man väl endera trött på det eller beroende av det.

För egen del har hon tröttnat. Säger hon.

– Men egentligen vet jag väl inte det än. Sedan, när det inte blir så mycket, kanske det visar sig att jag är mer beroende av det än jag tror. Jag pratade med Carl Bildt om det en gång, jag tror han tyckte det var lite jobbigt när han slutade som partiledare, trots att han ju hade ett viktigt uppdrag på Balkan.

Annars är Mona Sahlin den före detta partiledare som Maria Wetterstrand har mest kontakt med. När intervjun görs har Vem kan slå Filip och Fredrik? just sänts.

– Efteråt sms:ade Mona och skrev att hon var avundsjuk, haha.

Maria Wetterstrand saknar den sahlinistiska varianten av socialdemokrati, som hon inte tror att det finns mycket kvar av i Håkans Juholts parti.

– Både Mona Sahlin och Göran Persson hade ju ett genuint miljö­intresse, som inte direkt märkts hos nuvarande partiledare, säger Maria Wetterstrand och tillägger med en suck:

– Det rödgröna samarbetet känns verkligen avlägset. Men det var kul!

Nu är det nya språkrör som får hantera det och Maria Wetterstrand känner ingen lust att lägga sig i hur de sköter saker. De ringer henne någon gång och Wetterstrand har tittat in på riksdagskansliet för att säga hej.

Då har hon också stött på gamla parhästen Peter Eriksson, som hon annars inte har så mycket kontakt med längre. Men hon försäkrar att de hade ett gott samarbete, trots att Eriksson inledningsvis var mycket mer känd i partiet. Kongressen 2002 skulle ha valt honom till ensam partiledare om inte stadgarna lagt hinder i vägen.

– Det är klart att jag var ung, kvinna och okänd, men jag har faktiskt inte känt att jag blev sämre behandlad. Däremot har journalisterna alltid ringt mycket mer till Peter. Men i början var jag så rädd för journalister att det inte gjorde något.

Säger Maria Wetterstrand med ett nytt stort skratt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.