I januari 1922 träder Sveriges första kvinnor in i riksdagen och i april debuterar Göteborgspoeten Karin Boye med sin diktsamling Moln. I juli slutar Greta Gustafsson, senare Garbo, på varuhuset PUB för att bli skådespelerska och i augusti, närmare bestämt 31 augusti, föds Kerstin Olsson.
Prick 100 år senare sitter hon på restaurangen Tullhuset på Hönö, omgiven av ett 20-tal släktingar och vänner.
– Det känns underligt, jag känner mig inte så gammal, säger Kerstin, som i dag heter Ehrenberg i efternamn.
Du verkar inte heller så gammal!
– Tack, säger hon och brister ut i skratt.
Hämtade förintelseöverlevande med båt
Kerstin har bott en stor del av sitt liv i Stockholm och det var där hon studerade kemi när tyskarna kapitulerade i maj 1945. 22 år gammal bestämde hon sig för att bli samarit, frivillig omsorgspersonal, vid Röda korset och deltog i Vita båtarna-insatsen, Sveriges hittills största humanitära operation till havs.
Nio gånger for hon mellan Lübeck och Malmö för att ta med förintelseöverlevande till Sverige – något som GP skrivit om i ett längre reportage tidigare. Där kastades Kerstin in i en mörk verklighet. Trötta, svårt sjuka och utmärglade människor gick eller bars ombord på båten. Hon delade ut mat, vatten och torkade undan spyor men lyssnade också på berättelser om familjemedlemmar som avrättats, människor döda i drivor, att leva utan mat och vatten.
En ung kvinna var så smal att Kerstin först trodde att hon var i tolvårsåldern, har hon tidigare berättat i GP. Det visade sig att den tunna kvinnan också var född 1922 – de var lika gamla.
Flyttade till Göteborg vid 98
Kerstin tar gärna upp någon av alla sina livshistorier, allt från arbetet ombord på båtarna till tonårsfrierier och nämner ofta sitt ”brokiga liv”.
– Om jag skulle skriva mina memoarer skulle boken bli så här tjock, säger hon och håller upp händerna brett isär.
Kerstin har länge haft sommarhus på Hönö och flyttade till Göteborg för bara några år sedan, när hon var 98 år. På västkusten bor många av släktingarna och vännerna som är på plats i dag – barn, barnbarn, kusinbarn. Kerstin höjer sitt glas.
– Det här är verkligen en högtidsdag för mig. Om alla har fått sitt vin nu så säger jag tack för att ni är här, hela bunten!
LÄS MER:Böckerna, filmerna och poddarna som hjälper dig att förstå andra världskriget