Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Kampen om kanylerna

Handel med begagnade sprutor och stor spridning av hepatit c. Missbrukare i Göteborg berättar att det finns ett skriande behov av rena sprutor. Men trots att den politiska majoriteten svängde redan våren 2016 ser det ut att dröja ytterligare ett år innan det blir något sprutbyte i Göteborg.

Anders har varit blandmissbrukare i över 20 år och i perioder injicerat både amfetamin och heroin. Första gången han satte en spruta i sin egen arm var han 19 år.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Jag kom in i en lägenhet där jag trodde det fanns heroin att röka. Men de hade redan löst upp det i vatten och gav mig en spruta, berättar han.

Att få tag på nya sprutor i Göteborg är inte lätt. De går inte att köpa i någon butik utan måste stjälas från sjukhus, vårdcentraler eller tandläkarmottagningar. Därför återanvänds de gång på gång. Begagnade sprutor skänks bort och lånas ut.

LÄS MER: Här har det bytts sprutor i 30 år

Anders har sett vänner injicera med sprutor så slitna att de tejpats ihop. Trubbiga kanyler som slipats lite vassare mot betongväggar. Nästan alla han känner som är eller varit sprutnarkomaner har smittats med hepatit c, ett blodburet virus som orsakar inflammation i levern och på sikt leder till skrumplever, cancer och död.

Därför är han glad att ett sprututbytesprogram är på gång även i Göteborg.

– Det behövs för att minska spridningen av sjukdomen. Det är konstigt och ganska sjukt att det inte redan finns här, säger Anders.

Mångårigt motstånd i Göteborg

Redan 1986 startades landets första sprutbyte i Lund. Året därpå följde Malmö efter. Sedan dess har sprututbytesprogram etablerats i bland annat Helsingborg, Stockholm, Kristianstad, Jönköping, Karlskrona, Växjö och Uppsala. Senast ut är grannlänet i söder. I våras fick Halland sitt första sprutbyte på en vårdcentral i Halmstad och ytterligare en mottagning är på gång i Varberg.

Att landets näst största stad fortfarande saknar sprutbyte beror på ett mångårigt motstånd från lokala politiker. Socialdemokraterna och Moderaterna var överens om att inga sprutor skulle delas ut till narkomaner. Huvudargumenten var dels att det skulle legitimera och underlätta det olagliga missbruket, dels att man inte ansåg att forskningen tillräckligt tydligt visade att sprutbyte minskar smittspridning.

LÄS MER: FN: Svensk narkotikapolitik är usel

Den uppfattning är rakt motsatt från vad tunga instanser som Världshälsoorganisationen, WHO och svenska Folkhälsomyndigheten säger, det vill säga att lågtröskelverksamheter med sprutbyten är en effektiv metod både för att minska smittspridning och för att nå ut med vård till tunga missbrukare.

I november 2015 briserade nyheten att FN-kontoret för mänskliga rättigheter riktade kritik mot missbrukarvården i Sverige. Ett av skälen var bristen på sprutbyten.

Men i Göteborg förklarade Marina Johansson (S), kommunalråd med ansvar för sociala frågor, att hennes parti inte hade några ambitioner att ändra sig.

"Dumt att stå i ett hörn och tjura"

Drygt tre månader senare, i mars 2016, bytte de ändå fot. Då stod det klart att regeringen, med dåvarande sjukvårdsministern Gabriel Wikström (S) i spetsen, skulle driva igenom en lagändring och plocka bort det kommunala vetot.

– Vi kom fram till att det är dumt att stå i ett hörn och tjura. Det är bättre att försöka bidra till att det blir så bra som möjligt, säger Marina Johansson.

I dag säger hon sig vara positivt inställd till det stundande sprutbytet.

– Jag uppfattar det som att regionen är mån om att samarbeta med kommunen. Om det här blir en bred verksamhet som ser hela människan och socialtjänsten får vara med så tror jag att det kan bli riktigt bra, säger Marina Johansson.

LÄS MER: Sprutbyte skapar inte missbruk

Svängningen uppskattas inte från moderat håll.

– Jag tycker det är ganska mesigt att de viker ner sig och inte vågar stå upp för sin mening, säger oppositionsrådet Maria Rydén (M).

Hon håller fast vid uppfattningen att sprutbyte inte är något för Göteborg.

– Vi borde använda alla medel till att få folk att sluta använda narkotika, inte att underlätta deras missbruk. Sedan är det faktiskt inte lagligt heller, det tycker jag glöms bort, säger Maria Rydén. 

Kommunen kan inte påverka

I januari i år trädde den nya lagen i kraft. Sedan dess är det landstingen som beslutar om och var sprututbytesprogram ska startas och kommunerna kan inte göra någonting för att stoppa det.

Fyra månader senare beslutade Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsstyrelse att sprutbyten ska införas i Göteborg, Borås, Trollhättan och Skövde.

– Det är lite skämmigt att det tagit så lång tid. Jag är väldigt glad att vi äntligen är där vi är, säger hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Jonas Andersson (L).

LÄS MER: Hög tid att agera mot narkotikadöden

Men den som trodde att det därmed bara är att köra i gång trodde fel.

– Det som återstår att lösa nu är alla detaljfrågor. Var mottagningarna ska ligga, hur mycket personal som behövs, öppettider och så vidare, säger Hugo Wallén, psykolog och tidigare verksamhetschef för Sahlgrenskas beroendeklinik.

Han har fått i uppdrag att ta fram ett beslutunderlag som politikerna i regionstyrelsen ska ta ställning till i december. Först efter att de sagt ja kan det praktiska arbetet med att göra i ordning lokaler och rekrytera personal börja.

– Jag gissar att det tar mellan sex månader och ett år att få allt på plats från det att beslutet är taget, säger Hugo Wallén.

Dröjer ytterligare ett år

Det innebär att sprutbyte i Göteborg inte ser ut att bli verklighet förrän tidigast sommaren eller hösten 2018.

– Det som är så löjligt är att de haft möjlighet att starta detta sedan januari. De kunde börjat förbereda redan innan dess eftersom de visste att det skulle ske. Men när det gäller missbrukare ska allt göras i sista sekunden, säger Anders.

Hugo Wallén håller med om att det tar lång tid.

– Men samtidigt ska man komma ihåg att vi ska starta detta ungefär samtidigt i fyra olika städer och på varje ställe är det fyra-fem aktörer som ska kopplas ihop, säger han.

Han beskriver det hela som en väldigt byråkratisk process, som blir extra knepig av att det handlar om en hel del pengar. 

– Vi jobbar på så fort vi kan. Nu är bollen i rullning och det är bra, säger Hugo Wallén.

Hepatit vanligt bland missbrukare

Mikele Yohannes och Rebecka Hindborg sitter i styrelsen för Göteborgs brukarförening, vars medlemmar är både före detta och fortfarande aktiva narkomaner. De har kämpat för rena sprutor i många år och i perioder själva delat ut sprutor de fått utomlands i Göteborg.

– Kan vi förhindra att en enda person smittas av hepatit så gör vi det, säger Mikele.

Han har själv upplevt konsekvenserna av begagnade nålar. Både han och Rebecka smittades av hepatit c under åren som missbrukare. Något de är långt ifrån ensamma om. Av dem som börjar injicera smittas hälften inom två år.

– Nästan alla missbrukare jag känner har hepatit, säger Rebecka Hindborg.

Mikele Yohannes påpekar att samhället skulle spara en hel del pengar om färre smittades med hepatit. 

– Jag har fått behandling och blivit botad. Men bara mina mediciner har kostat samhället 360 000 kronor. Till det kommer kostnader för läkare och så vidare, säger han.

De tycker att det är synd att regionens sprutbyte drar ut på tiden. Säger att det känns som orimligt lång tid. Men samtidigt har de viss förståelse för att saker och ting måste bli rätt.

Finns misstänksamhet mot projektet

Från missbrukarhåll finns det nämligen en viss misstänksamhet mot projektet. Är det bara ett sätt för myndigheterna att komma över deras personuppgifter och tvångsomhänderta dem?

– Om det finns en myndighetsperson på sprutbytet som kan besluta om LVM [tvångsvård enligt lagen om vård av missbrukare, reds anm] så kommer ingen gå dit, säger Mikele Yohannes.

Däremot hoppas han att det kommer att finnas en kurator där.

– Någon som kan guida dem till hur man ordnar lägenhet och jobb och hjälpa dem som bestämt sig för att sluta med droger att få den behandling de behöver, säger han.

Rebecka Hindborg tror att den stora utmaningen blir att få missbrukare att våga besöka sprutbytet. Inte minst för att de kommer att vara tvungna att legitimera sig och skriva in sig.

– Det första bemötandet blir väldigt viktigt. För snacket kommer att sprida sig fort. De måste visa att det här är ett bra ställe. De första dagarna kommer att avgöra allt, säger hon.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.