I onsdags röstade riksdagen ja till att göra EU:s kontroversiella datalagringsdirektiv till svensk lag. Det skedde utan större dramatik – trots att bara Socialdemokraterna står helhjärtat bakom.
Vart tog egentligen den heta integritetsdebatten vägen? Vad är det som är så annorlunda mot för tre-fyra år sedan, då alla svenskar diskuterade FRA-lagen?
- Det undrar faktiskt jag också. Nu är det jättetyst. Ändå tycker jag på sätt och vis att datalagringen är värre än FRA-lagen, säger Camilla Lindberg.
Hon blev superkändis sommaren 2008, när hon var den enda borgerliga riksdagsledamot som röstade nej till FRA-lagen. Nu har hon lämnat både riksdagen och sitt gamla parti, Folkpartiet.
Fast när hon blickar bakåt tror Camilla Lindberg att uppståndelsen kring FRA kan ha bidragit till att det är så tyst nu kring datalagringsdirektivet.
- Då var det ju en jättestor fråga, det kom folk från PRO och Ung Vänster och jag vet inte allt. Ändå hjälpte det inte. Då tror jag folk ger upp, säger Camilla Lindberg.
Men det finns också de som anser att integritetsdebatten är lika het som någonsin, fast de flesta politiker inte upptäckt den.
- Jag tycker inte alls det är tyst, debatten om datalagringen har rasat on-line, säger artisten Alexander Bard.
Det var han och Camilla Lindberg som inom ramen för FP startade integritetsnätverket Liberati. Nu har även Bard lämnat FP, men funnit en ny politisk hemvist i Centern. Tillsammans med Fredrick Federley har han dragit i gång nätverket Cybercentern. Till dess framgångar räknar Bard att tre centerpartister röstade nej till datalagringsdirektivet i onsdags.
- Det gjorde ingen folkpartist, jag tror att Centern håller på att sno hela den liberala linjen från Folkpartiet, konstaterar Alexander Bard glatt.
En av de tre nej-röstarna var Rickard Nordin från Göteborg, som också tror på en ny vår för integritetsfrågorna:
- Det är ju den stora frågan för oss som är unga nu, över partigränserna. Det präglar min generation, så som kärnkraften gjorde för dem som var unga på 70-talet, säger han.
Men integritetsfrågorna är känsliga, på båda sidor om blockgränsen. För de borgerliga betyder det konkurrens mellan Centern och Folkpartiet, C har under 00-talet bland annat använt integritetsfrågorna för att profilera sig som mer liberalt än FP.
Både C och FP drabbades också av en intern svekdebatt efter FRA-sommaren. Skillnaden är att den för Centerns del verkade ta slut i höstas, när FRA-lagsmotståndaren Annie Lööf blev partiledare. Det gör det lättare för Centern att höja sin profil i integritetsfrågor. FP har i veckan i stället gått åt andra hållet och talat om att försvåra kryptering.
På den rödgröna sidan är det ännu mer komplicerat. Det var högst tillfälligt som Socialdemokraterna hamnade på samma sida som Miljöpartiet och Vänstern i sin kritik mot FRA-lagen sommaren 2008. När det gäller datalagringsdirektivet är S odelat positiva, medan MP och V försökt stoppa införandet i Sverige. Socialdemokraterna vill knappast få någon ny integritetsdebatt på halsen om de kan slippa.
Ändå finns det flera skäl att tro att integritetsfrågorna snart kommer upp på dagordningen igen:
• Datalagringen. Direktivet ska ses över. Det betyder att partierna kommer att få ta ställning till det igen, både i EU-parlamentet och i riksdagen.
• FRA-lagen. Den granskas av Europadomstolen och den svenska regeringen ska inom kort lämna ett utlåtande.
• Den internationella debatten. I bloggosfären är många upprörda över USA:s allt mer intensiva jakt på fildelare över hela världen. Exempelvis kan den 23-årige britten Michael O´Dwyer utelämnas till USA, där han riskerar ett tioårigt fängelsestraff.
• Många nya integritetsfrågor är aktuella i EU-parlamentet och spås bli heta inför 2014, då det både är EU-val och svenskt riksdagsval.
I juni 2008 röstade riksdagen om flera lagändringar, som skulle ge Försvarets radioanstalt, FRA, rätt att bedriva signalspaning i kabelburen trafik, inklusive telefoni och internet. Frågan hade debatterats i flera år och var mycket känslig.
Inför omröstningen deklarerade sex folkpartister, två centerpartister och en moderat att de var redo att rösta nej. Flera borgerliga riksdagsledamöter hade drivit personvalskampanj 2006 på temat integritet. Många hade kompisar i det nätverk av akademiker, bloggare och pr-människor som utgjorde FRA-lagsmotståndets nav. Nu pressades dessa ledamöter från två håll, debattörer och vänner krävde att de röstade nej till lagen, partiledningarna förväntade sig ett ja.
Vid voteringen röstade Camilla Lindberg (FP) nej, Birgitta Ohlsson (FP) lade ned sin röst. Regeringen hade då gått med på att ändra i lagen för att ta större hänsyn till den personliga integriteten.
