Har då samhället lärt sig något sedan neurosedynchocken på 1960-talet?
–Nej, säger Lars Lundström, neruosedyndrabbad från Sätila utanför Borås.
–Inte med utgångspunkt från barnen. Den som föds i dag med svåra skador är inte skyddad. Det är bedrövligt. De behöver mycket hjälp resten av livet, konstaterar Lundström.
Samma säger Björn Håkansson, ordförande i föreningen för de neurosedynskadade.
–Det kräver så mycket av föräldrarna. Ingen knackar på hos dem och säger: "Det här är era rättigheter. Gör så här".
–Man får ta reda på saker själv.
Adopterades bort
Lars Lundström föddes utan armar 1962, som en av de sista i Sverige med neurosedynskador. Faran med medicinen var då känd, tyskarna hade dragit i nödbromsen, men i Sverige ville myndigheterna gå mildare fram. Läkarna skulle vara extra försiktiga, föreslog man.
Det fungerade inte. Lundström och sex till är bevis för det.
–Hade medlet stoppats i november 1961 hade jag inte haft mina skador, konstaterar Lundström.
I dag finns 100 medlemmar i Föreningen för de neurosedynskadade, plus fem danskar och två som fick sina skador innan neurosedynet via tyska tabletter innan medicinen officiellt kom till Sverige.
Av de drabbade dog 66 av sina skador. Många av dem som föddes adopterades bort.
–Myndigheterna rekommenderade det, säger Lundström.
Flera VM-guld
Han är van vid att tackla problem i kollisionen mellan vardagsliv och handikapp. Den armlöse Lundström har gjort en märklig karriär. Länge tävlade han i störtlopp och slalom och har både OS-guld och VM-guld.
–Jag har 14 medaljer, konstaterar han.
Nu prövar han en segelbåt som heter Scud, precis som missilen, och hoppas kunna starta i VM.
Dessutom har han kört flygande kilometern på skidor på 151 kilometer i timmen och lyckats ta dykcertifikat.
Är inget jobbigt? Jo – att steka mat.
–Då måste jag ha huvudet alldeles ovanför stekpannan och det stänker upp i ögonen, säger Lundström.
Fick ersättning
Reaktionen från omvärlden när neurosedynskadorna upptäcktes var ganska blek. De skadades förening lyckades till slut få advokaten Henning Sjöström att ta kampen mot medicinjätten Astra. Det var den första stora processen mot en medicintillverkare i Sverige.
Till slut nådde man en förlikning. Då hade det gått tio år sedan barnen föddes.
Från staten kom besked först 2004. Mer än 40 år efter skadorna. De skadade fick en halv miljon var.
Blir det samma tempo för de narkolepsidrabbade kan de vänta sig ersättning runt 2050.
1957: Talidomid börjar säljas i Västtyskland under namnet Contergan. Det var receptfritt och användes som sömnmedel.
1959: Börjar säljas av Astra i Sverige under namnet Neurosedyn. Receptbelagt.
1961: Tysk barnläkare visar på en kongress sambandet mellan talidomid och fosterskador. Det sker i november och medlet stoppas i Västtyskland. I december drar Astra in medlet i Sverige. Då hade man först försökt motverka skaderisken genom att be läkarna vara extra försiktiga när de skrev ut medlet.
1965: Henning Sjöström stämmer Astra på uppdrag av Föreningen för de neurosedynskadade.
1969: Parterna når en förlikning. Astra betalar ett indexreglerat belopp till varje barn, varje år.
2004: Regeringen betalar ut en halv miljon kronor vardera till de drabbade.
2012: Neurosedyn fortfarande i bruk. I Sverige inom cancersjukvården, i andra länder som medel i kampen mot malaria.
Källa: Läkartidningen (TT)
