Den här veckan riktas världens blickar mot sydafrikanska Durban och klimatmötet där.
Fast intresset kan inte jämföras med hur det var inför motsvarande möte i Köpenhamn för två år sedan. Ändå har jorden bara blivit varmare och utsläppen ökat sedan dess, båda nådde all time high 2010. Och det är fortfarande lika ovisst vad som ska hända nästa år när Kyotoprotokollets åtagandeperiod löper ut.
Vad kan då Sverige bidra med på det här klimatmötet?
I första hand är det EU som förhandlar, men en 50 personer stark delegation från svenska regeringen finns på plats i Durban för att aktivt påverka EU:s positioner.
Kyotoprotokollet
När det gäller Kyotoprotokollets framtid har Sverige och EU bytt strategi sedan Köpenhamn. Då satsades allt på ett kort: ett nytt avtal om begränsade utsläpp av växthusgaser.
–En del av problemet med Köpenhamn var nog att så många trodde att vi skulle få ett nytt avtal, att det skulle gälla alla länder och att det skulle vara juridiskt bindande. Sedan blev det en väldig besvikelse när det inte blev så, säger Sveriges chefsförhandlare Anna Lindstedt.
Ett nytt avtal står fortfarande överst på prioriteringslistan, men nu finns en plan B också, att förlänga nuvarande åtaganden medan förhandlingarna fortgår. Om avtalet upphör försvinner nämligen också system för att föra över pengar och teknik från rikare till fattigare länder, det kan alltså bli radikalt mycket mindre åtgärder mot växthuseffekten.
Dessutom kan det få fattiga länder att totalt tappa tron på de rikares solidaritet. Den förtroendeklyftan har bara vuxit vid tidigare förhandlingar och Anna Lindstedt tror att Sverige, som tung biståndsgivare, kan spela en viktig roll för att minska misstron.
–Delegationen har också en rad bilaterala möten, där vi har nytta av att vi har ett så gott renommé när det gäller miljö och utvecklingssamarbete, säger hon.
Pengar från bistånd
Svenska Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson påpekar att även Sverige börjat ta pengar till klimatåtgärder ur biståndsbudgeten, vilket han tycker är allvarligt. Han ser också ett grundläggande problem med Sveriges sätt att beskriva behovet av utsläppsminskningar.
–Sverige pratar alltid om att det är mer kostnadseffektivt att göra åtgärder utomlands, men då fastnar man i berättelsen att ingen frivilligt vill minska sina egna utsläpp och då blir det svårt att få andra länder att vilja göra det, säger han.
Däremot tycker Svante Axelsson att EU har börjat byta retorik och tala mer om vilka vinster det innebär att minska utsläppen. Vilket egentligen Sverige illustrerar, eftersom våra utsläpp minskat mer än väntat, trots god ekonomisk tillväxt.
Här finns också en politisk skiljelinje. Regeringen anser alltså att åtgärder utomlands ger mer klimatnytta för pengarna, medan oppositionen tycker att de bara kan vara komplement till det vi gör hemma.
–Sverige kan bara påverka andra om vi visar oss beredda att själva göra mer, säger Socialdemokraternas miljötalesperson Matilda Ernkrans.
På offensiven
Miljöpartiets tidigare språkrör Maria Wetterstrand föreslår också att Sverige går mer på offensiven:
–Efter Köpenhamn föreslog jag att Sverige skulle bilda en allians med andra länder som är progressiva i klimatfrågor och det känns ännu viktigare nu, säger hon.
