Att övervikt är ett samhällsproblem håller Johan Ingerö med om. Men att det är samhällets uppgift att få människor att äta rätt håller han inte med om.
– Många gräver bokstavligen sin egen grav med kniv och gaffel, men en fettskatt får dem inte att sluta med det. Samhällets ansvar handlar snarare om att via skolan till exempel, få barn att röra på sig mer, och sedan ta med sig den vanan, säger Johan Ingerö.
Att staten försöker styra matvanorna genom en fettskatt ser han som en samvetslösning.
– Problemet med fetma är stort. Inför man en skatt kan man i alla fall säga att "nu har vi gjort något". Det är ett sätt för staten att agera när de stöter på ett problem de inte kan kontrollera.
Men har inte staten ett ansvar för folkhälsan?
– Staten ska inte vara en tvångströja. Staten kan via skolan hjälpa till att bygga upp en rörlighetskultur, men att inför en form av straffskatt tror jag inte alls på. Att fetma är ett samhällsproblem betyder inte att problemet inte kan lösas på individnivå. En dietist kan säga vad du bör äta, men om du ändå föredrar att sätta dig framför tv:n med en chipspåse så gör du det. Ska då staten också införa allmänna motionstider för vuxna, eller tv-förbud vissa timmar? Poängen är att det ändå krävs ett individuellt beslut.
Johan Ingerö menar också att fettskatten skulle drabba dem som har det sämre ställt.
– Skatten blir inte ett problem för den övre medelklassen som har tänkt ut den. Det är förmyndarpolitik med syfte att hålla den okunniga massan i schack. En nedlåtande förmyndarattityd tycker jag.
Han tror inte heller att skatten skulle ha någon effekt.
– Redan i dag är chips ganska dyrt till exempel, och Coca-cola kostar betydligt mer än vatten med lite citron i. Människor köper det ändå.
Tror du att skatten kommer införas i Sverige?
– Jag är faktiskt förvånad att den införs i Danmark. Sverige hade varit lite mer sannolikt. Idiotlagar har en tendens att spridas så det är inte alls omöjligt att Sverige också får fettskatt.
