Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hur smakar champagnen?

Hur står det till med moralen på Migrationsverket? Det är frågan man ställer sig. Och inte blir man överraskad av att dess etiska råd har kollapsat.
Tänk er att ni arbetar på Migrationsverket i Solna och hör stoj i köket. Där sitter flera arbetskamrater och dricker rysk champagne på eftermiddagen. Ni erbjuds ett glas och undrar vad som firas. Någon som fyller år? Någon som ska sluta?
- Nej, får ni till svar. Vi firar att den där ryska familjen, du vet, äntligen blivit avvisade.
Hur hade den champagnen smakat?

Många yrken har sin jargong. Den kan vara ganska rå. I bästa fall fungerar den som en ventil. I sämsta fall kan den smitta ner en arbetsplats med en dålig arbetskultur. Det är varje arbetsgivares uppgift att bekämpa de negativa krafterna. I det aktuella fallet handlar det om faran för en växande cynism bland dem som hanterar mottagningen av asylsökande, där ett fåtal försöker bluffa.

Migrationsverkets generaldirektör, Janna Valik, skrev i sin första krönika i verkets årsredovisning 2004: "Vi kan inte räkna med att bli en allmänt omtyckt myndighet, det ligger i uppdragets natur." Desto större anledning att på en sådan arbetsplats hålla moralen på högsta möjliga nivå.
Till sin hjälp har hon Migrationsverkets etiska råd. En av de fyra medlemmarna, förre chefredaktören Ernst Klein, avgick för ett och ett halvt år sedan med motiveringen att det var en meningslös sysselsättning. Sedan dess har luften gått ur rådet.

Etiska Rådet har bara träffats 3-4 gånger per år och då avhandlat formella och perifera ämnen. När jag ringer Ernst Klein berättar han om frustrationen inför det bristande intresset för dess frågor bland personalen. Rådet fick heller aldrig någon chans att få ett grepp om de etiska problemen som kunde finnas.

Han har heller inga större förhoppningar om att det nya etiska rådet, tillsatt av regeringen, som ska inrättas från 1 februari nästa år ska kunna arbeta mer framgångsrikt.
Författarinnan Gerda Antti sitter i rådet i dag och ska vara med i det nya. Hon menar att rådet inte haft någon kraft. Eller som hon uttryckte det: "Vi har inga tänder att tugga med."

För att hantera champagne-historien behövs inget etiskt råd. Den är uppenbart korkad, om uttrycket tillåts. Men att arbeta på Migrationsverket är psykiskt slitsamt. Här behövs en personal med stor personlig etik. Här behövs moraliska tänder.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.