2018 hittades Madeleine Gartéus barndomsvän, 29-årige Annie, död i badkaret. Tingsrätten dömde Annies tidigare pojkvän för mord, men hovrätten friade och han dömdes bland annat för misshandel och grov kvinnofridskränkning.
Efter att Annie inledde relationen med pojkvännen märkte Madeleine Gartéus att något förändrades.
– Hon ringde bara när hon var på väg till och från förskolan, eller när hon var ute. Det var ofta man inte fick tag i henne, hon kunde ringa upp två dagar senare.
Annie berättade aldrig om vad som pågick.
– Jag förstod inte förrän under rättegången hur utsatt hon faktiskt var. Hon försökte skydda sina anhöriga. Hon ville inte dra in dem, säger Madeleine Gartéus.
En månad tidigare hade Annie lyckats bryta sig loss från relationen. Hon hade dokumenterat det pojkvännen utsatte henne för och gick till polisen och berättade om det psykiska och fysiska våld mannen utsatte henne för.
Hon ville bli fri. Men visste inte hur.
– Det som varit gemensamt för många kvinnor som levt i våldsamma relationer är att man känner att det inte finns något annat. Att man är fast.
LÄS MER:Utvärdering påvisar stora brister i arbetet mot kvinnovåldet
Hon ville berätta om kvinnor som lyckats ta sig loss. Som överlevt. Som en del i sorgeprocessen började hon skriva på boken ”Jag var hon”, som bygger på intervjuer med tio kvinnor som utsatts för psykiskt och fysiskt våld, kontrollerats och blivit våldtagna, av mannen de hade en relation med.
– Många kvinnor vittnar om skammen och skulden man bär av att vara en utsatt kvinna. Man känner inte igen sig i den bilden, och vill inte vara den kvinnan, säger Madeleine Gartéus som till vardags är journalist på GP:s nyhetsredaktion.
LÄS MER:Recension: ”Jag var hon” av Madeleine Gartéus
Rädsla och kontroll
Hon säger att det inte finns någon stereotyp kvinna som drabbas av de här männen, att Annie var en av de starkaste och mest klarsynta människor hon känt.
Rädslan förenar kvinnorna hon pratat med.
– Man vet att nästa slag kommer, men inte när. Man vänder ut och in på sig själv för att kanske undvika att bli slagen just idag.
– Det är fruktansvärt när man inser att det är så otroligt många kvinnor och barn som lever på det sättet.
Madeleine Gartéus konstaterar att det är att göra det för lätt för sig att säga att ”jag skulle minsann lämna vid första slaget”.
– Med fysiskt våld är det otroligt mycket psykisk misshandel inblandat. När du väl blir utsatt för fysisk misshandel är det inte bara att det kommer en smäll från ingenstans. Då kan det vara månader av psykisk nedbrytning innan.
Om kvinnorna har rädslan gemensamt, har förövaren behovet av makt och kontroll som den gemensamma nämnaren.
– Det är högt uppsatta chefer, det är arbetslösa, det är elitidrottare. Det finns ingen stereotyp. Det enda de egentligen har gemensamt är känslan av att de vill utöva makt och kontroll.
LÄS MER:Kvinnojourer väntar sig en anstormning när pandemin är över
Efter en mängd uppmärksammade mord på kvinnor under kort tid har debatten om mäns våld mot kvinnor blossat upp rejält. Politiker har gått ut och krävt krafttag.
– Våld i nära relation har setts mycket som en privat angelägenhet. Lite som man behandlar suicid. Men när det händer ute på öppen gata går det inte att lägga locket på. Det är ute i det öppna, mitt på ljusa dagen, det finns vittnen och folk undrar och ser, säger Madeleine Gartéus.
Hon tycker att uppmärksamheten är bra, även om hon är kritisk till att det bara blossar upp då och då, för att sedan falla i glömska, samtidigt som våldet bara pågår.
– Men det är svinbra att folk kräver att något görs åt att kvinnor mördas.
Vill se skydd för kvinnor
Madeleine Gartéus menar att högre straff för exempelvis grov kvinnofridskränkning är en del i att kunna skydda utsatta kvinnor.
Samtidigt poängterar hon att strängare straff blir tandlöst om inte kvinnorna får ordentligt skydd efter anmälan.
– För vad händer den dagen förövaren kommer ut och kan söka upp kvinnan utan några direkta konsekvenser?
– Och hur ska polis kunna övertyga en utsatt kvinna att anmäla sin förövare om det slutar med sex månader i fängelse och att hon får gömma sig resten av sitt liv?
