Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ingela Enetjärn på Reningsborg har fullt upp.

Hjälporganisationer drunknar<br>i gamla kläder

Tre av fyra svenskar skänker kläder till välgörenhet, göteborgare och smålänningar skänker mest. Den växande klädkonsumtionen spränger inte garderoberna, men närapå hjälporganisationerna.
GP:s Sifoundersökning av vad svenskarna gör av de kläder som de inte längre använder stärker hjälporganisationernas uppfattning att allt fler skänker allt mer.
- Det är en oerhörd skillnad och har ökat det senaste året eller två åren. Ändå hade vi mycket innan också, säger Ingela Enetjärn, administratör på hjälporganisationen Reningsborg i Frölunda i västra Göteborg
Av 1 000 tillfrågade svenskar svarar 74 procent att de skänker kläder till välgörenhet. De som svarade hade möjlighet att ange flera svar och kunde välja mellan: spara/lägga undan dem, ge bort dem eller slänga dem.
Resultatet visar att flest göteborgare och smålänningar skänker sina kläder till välgörenhet, 85 respektive 87 procent. I norra Sverige däremot, svarar 66 procent att de gör detsamma.
En politisk scanning visar att kristdemokrater och centerpartister skänker oftare än andra. Vänsterpartister slänger mest, men ger också bort kläder till vänner och bekanta i högre grad än de med andra politiska preferenser.
Kvinnor skänker av sina kläder till välgörenhet i högre grad än männen. Största skillnaden är i åldersspannet 65 år och uppåt där 20 procent fler kvinnor säger att de skänker kläderna. Bland männen är det de unga som flitigast sparar sina kläder, medan det är de äldre som oftast slänger kläder.
På Reningsborg har man än så länge inte tvingats tacka nej till kläder och saker som människor vill skänka, något som andra med mindre lagerlokaler emellanåt måste göra.
- Visst är det bra fullt här, men hade människor inte skänkt sina kläder och saker så hade vi inte kunnat hjälpa andra, säger Ingela Enetjärn.
Av de kläder som skänks får mellan 10 och 20 procent slängas, de är för smutsiga eller söndriga.
Men mellan 60 och 70 procent transporteras till Rumänien, Bosnien och Polen.
- Där delas en del av kläderna ut till behövande medan en del säljs vidare i second-handbutiker. Vi skapar arbetstillfällen på plats, vi skickar aldrig dit svenskar för att arbeta, säger Ingela Enetjärn.
Ett delvis annat perspektiv har författaren och den politiska vänsteraktivisten America Vera-Zavala:
- Visst behövs det kläder på vissa håll i världen men sällan där vi själva tror. Hur ofta ser man katastrofdrabbade människor som saknar kläder?
Det är framför allt ett besök på en lördagsmarknad i en av Bolivias fattigaste städer, El Alto, som öppnat ögonen på America Vera-Zavala.
- Jag visste avigsidorna med att skänka kläder till vissa andra länder men först när jag såg de enorma bergen av second-handkläder och i bakgrunden de nedlagda och demolerade textilfabrikerna fattade jag på riktigt. Det slår ut deras egen verksamhet.
Vår benägenhet att skänka kläder ser hon som vårt sätt att rena ett dåligt samvete.
- Ett förbannat dåligt sätt. Men det är inte individerna som bär skulden för detta, det är biståndsorganisationerna och kyrkan som inte informerar om vad effekterna blir.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.