Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Inte ens den gudomliga undkom gravskändning. Greta Garbos gravplats på Skogskyrkogården i Stockholm skändades i september 1999.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Gravskändningar sårande men ovanliga

En kullvält gravsten skapar starka känslor hos anhöriga - de döda ska få vila i frid. Gravskändningar är ett nytt fenomen som hänger ihop med sekulariseringen, anser forskare.
I småländska Torsås gjorde några mässbesökare ett makabert fynd söndagsmorgonen den 20 juli i år: åtskilliga gravstenar låg kullvräkta och gravplatser hade vandaliserats på kyrkogården.
- Flera i församlingen hörde av sig och var oroliga. Sedan skickade vi ut brev till alla anhöriga. Det var 25 gravstenar som var nedsparkade, säger Ronny Fransson, komminister i Torsås församling, till TT.

Två års fängelse
En gravskändning är en kränkning av den avlidna - och av de anhöriga. Den som vandaliserar en gravplats gör sig skyldig till brott mot griftefrid och kan straffas med upp till två års fängelse. Och upptäckten av en härjad gravvård ställer krav på de ansvariga. Det gäller att bemöta anhöriga med empati och förståelse för sårade känslor.

Svenska kyrkan har ingen gemensam policy för hanteringen av gravskändningar. Församlingarna svarar själva för den.
- Ja, det river ju upp sår, och vi på Svenska kyrkan är vana vid att hantera sådant. Vi är raka och vet hur vi ska möta känslor. Givetvis gör man en polisanmälan först, säger Per Westberg, utvecklingschef vid Svenska kyrkans församlingsförbund.
Vandaliserade gravplatser är ändå ett ganska ovanligt brott. För Torsås del hade det gått 20 år sedan sist.

Ökade i Skåne

Svenska kyrkan för ingen samlad statistik, men antalet anmälda brott mot griftefrid ger en fingervisning. I Skåne län, exempelvis, gjordes 66 sådana anmälningar under 2007 och antalet vandaliseringar av gravar ökade där med 60 procent jämfört med året före. Då hade ändå de flesta anmälda griftefridsbrotten inget med just gravskändning att göra.

Om det blivit vanligare överlag med gravskändning de senaste åren är oklart, men enligt Per Westberg har de fått mer uppmärksamhet.
- Det är inget större problem, även om det alltid är kränkande. Större gravskändningar där det rör sig om tio eller fler gravstenar är sällsynta i Sverige, bara en handfull gånger om året.

Också historiskt sett är vandalisering av gravar ett sällsynt fenomen.
- De är en konsekvens av sekulariseringen. I det gamla Sverige var gravplatser och kyrkan som sådan helig, man hade respekt, säger Åke Daun, professor emeritus i etnologi vid Stockholms universitet.

Infall

Frågan de flesta ändå ställer sig är: Varför skända en grav?
- Om man tittar på dem som har dömts så är det ganska vanligt att det är yngre personer som är berusade och som i stundens ingivelse gör något dumt, säger Per Westberg och tillägger att gravskändningar med anti-kristna förtecken är sällsynta.
Gravhärjningar är i stort sett av två arter, enligt professor Åke Daun. Dels finns de som är ideologiskt motiverade, dels de som inte är det.
Till de ideologiskt laddade hör vandaliseringar av judiska gravplatser, betydligt vanligare i vissa länder på kontinenten än i Sverige. Hatet riktar sig ibland också mot enskilda personer. Ett uppmärksammat exempel är Riccardo Campogiani, misshandlad till döds på Kungsholmen i fjol, vars grav vandaliserats flera gånger i år.

Utöva makt

De flesta gravskändningar i Sverige verkar ändå sakna ideologisk överbyggnad.
- Om man ser dem som pojkstreck kan man jämföra med annat som är obegripligt, till exempel att slänga stenar på bussar. Då är det mer ett slags individualpsykologiskt fenomen, en önskan att utöva en makt över omvärlden som man i övrigt saknar, säger Åke Daun.

De flesta ser nog gravskändning som allvarligare än andra pojkstreck. Varför då?
- Redan begreppet skändning rymmer ju ett förakt gentemot något som normalt sett lämnas i fred. Om man inte bara vill se de stora stenarna falla riktar sig skändningen mot minnet av de döda. De som gör det tänker väl inte så, men övergreppet är ju själva poängen i det hela.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.