Forskare: Lagstiftning enda vägen

ANNONS
|

Trots att män och kvinnor har kunnat dela lika på föräldraledigheten sedan 1974 och att det stundtals har förts livlig jämställdhetsdebatt i samhället tar kvinnor fortfarande ut tre fjärdedelar av föräldradagarna.

Roger Klinth, docent och lektor i genusvetenskap vid Linköpings universitet, menar att det delvis beror på hur arbetsmarknaden är organiserad. Kvinnor arbetar i högre utsträckning i den offentliga sektorn, där det anses ganska givet att man är ledig med barnen, medan männen oftare jobbar i privat sektor, där man inte har samma vana vid föräldraledighet.

ANNONS

– Det handlar också om identitet och traditioner. Det finns en förväntan på kvinnor att ta huvudansvaret för barnen, medan männen tenderar att ta ut de föräldradagar som är öronmärkta för dem, men inte fler än så, säger Roger Klinth.

Snedfördelningen skapar negativa ekonomiska konsekvenser för kvinnorna, både som grupp och individuellt. Det handlar om sämre karriärmöjligheter och löneutveckling och på sikt en lägre pension.

– Det finns också något som brukar kallas statistisk diskriminering, som innebär att om man hamnar i en jobbintervju det ofta finns en uppfattning om hur det "brukar vara" om du exempelvis är tjej, 28 år och lever i ett fast förhållande. Det finns en risk att du blir bortdömd eftersom sannolikheten i att du kommer att vara borta från jobbet en längre period är större i jämförelse med en kille i samma ålder. Du förväntas ta ansvaret om du får barn, vilket gör att du inte blir lika attraktiv för arbetsgivaren.

Får en arbetsgivare under en jobbintervju ställa frågan om man planerar barn?

ANNONS

– Det är väl tveksamt. En arbetsgivare med lite högre etik och moral bör givetvis inte ställa en sådan fråga. Den intervjuade kan såklart välja att inte svara på frågan, men det blir en signal i sig. Risken är att den jobbsökande i slutänden ändå förlorar på en sådan diskussion.

Det har gjorts olika försök från politiskt håll att komma tillrätta med snedfördelningen av föräldraledighet, och av dem är det egentligen bara ett sätt som har visat sig ge någon tydlig effekt: kvotering, att införa vissa föräldradagar vikta för papporna.

– När den första pappamånaden infördes 1995 märktes det över en natt att uttaget av föräldradagar gick upp för männen, och sedan följde samma mönster 2002 när den andra pappamånaden infördes. Jämställdhetsbonusen däremot har egentligen inte haft några effekter, vilket visar att det här inte alls handlar så mycket om familjernas ekonomi.

– Man kan konstatera att det som har mest effekt är kvotering, men det är också den metod som väcker mest debatt och motstånd. Att införa fler pappamånader har svagt opinionsstöd, folk vill styra och ställa själva. Men om de jämställdhetspolitiska mål som de flesta partier är överens om – lika lön, samma karriärmöjligheter, lika ansvar för barn och familj och så vidare – ska kunna bli verklighet, måste politikerna våga utmana opinionen, säger Roger Klinth.

ANNONS
ANNONS