Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Gothia Cup, 2007.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Fel stöd kan hämma ungas idrottande

Uppmuntran och kamratskap är viktiga drivkrafter inom idrotten. Men välmenat stöd kan också bli det som får ungdomar att sluta idrotta. Större delaktighet för de unga är Lundaforskaren Sofia Bunkes recept.

– Jag tror att vi har väldigt mycket att vinna på att bättre försöka förstå ungdomars tankar och känslor inför fysisk aktivitet, säger hon till TT.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

I sin avhandling i idrottspsykologi, Socialt stöd och fysisk aktivitet hos ungdomar, redovisar hon hur idrottande unga i åldern 16–18 år upplevt omgivningens attityder. Det kan handla om allt från tränarens råd och uppmuntran, till kritik och glåpord från missnöjda kamrater eller besvikna föräldrar. Reaktionerna är mycket individuella.

Stöd eller begränsning

– Om någon talar om för dig hur du ska träna kan en del uppleva det som stöd, medan det för andra känns som kontroll och begränsning. Säger någon att du måste förbättra dina resultat kan det ge negativa känslor, att man inte duger som man är, säger Sofia Bunke.

Upplevelsen av en negativ social påverkan är, enligt hennes undersökning, en av de tre vanligaste orsakerna till att unga slutar som aktiva idrottare. Övriga orsaker är tidsbrist och svårigheten att organisera regelbunden träning på egen hand.

På kort tid kan även de ungdomar som tidigare tränat regelbundet ingå i den stora grupp unga som rör sig för lite. Studier visar att bara 33 procent av 15-åriga pojkar i Sverige och 26 procent av 15-åriga flickor lever upp till rekommendationen om hur mycket motion de behöver för att må bra.

Från lek till prestation

Just i övre tonåren lägger många unga av med den idrott de kanske ägnat sig åt i åratal. Konkurrensen om tiden hårdnar och i idrottsföreningarna flyttas fokus alltmer från lekfull gemenskap till tuff elitsatsning med inriktning på resultat och prestation. Sofia Bunke önskar att idrottsrörelsen kunde ha mer av dubbelt fokus – både bredd och elit.

– Den ena är den andras förutsättning. Har vi inte en bra bredd är det jättesvårt att få en elit. Fler borde få chansen att hålla kvar glädjen med att idrotta.

Sofia Bunke vill se välutbildade idrottsledare, med förmåga att engagera ungdomarna och ta till sig deras tankar och åsikter. Träningen ska inte i första hand kännas som en styrning utifrån, utan som något som ger självförtroende, inre drivkraft och motivation.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.