Fadi tar snabbspåret till lärarjobbet

Komikern Özz Nûjen stod för uppvärmningen när Socialdemokraterna samlades för partikongress på Svenska mässan våren 2013. När han lämnat scenen började allvaret: partiordförande Stefan Löfven satte upp ett ambitiöst jobbmål – år 2020 ska Sverige ha lägst arbetslöshet i EU.

Det var ett mål som hjälpte partiet att ta makten i valet året efter, men halvvägs in i mandatperioden är Sverige tolva i EU – precis som vi var då målet presenterades.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) är ändå optimistisk.

– Det är ett tufft mål. Vi kommer att behöva göra ytterligare för att nå det, och vi går starkt i rätt riktning.

I mitten av juli förra året, när det som senare kom att kallas flyktingkrisen tog fart, kom Fadi Mosleh, 32, till Sverige. Han var rädd att han skulle bli inkallad i den syriska armén och tog sig till Göteborg, där en av hans bröder redan bodde.

– Här behandlas alla lika. Och du kan säga vad du vill. Det är frihet, säger han.

Det är först nu när han fått uppehållstillstånd som han börjat läsa sfi, men har gör sig redan hyggligt förstådd på svenska efter att ha studerat på egen hand under året.

– I arabiskan har vi bara tre vokaler. Ni har nio – "å-ä-ö" – det är svårt.

Våren 2013 var arbetslösheten 8,2 procent. I dag är den nere på 6,9 och när arbetsförmedlingens prognoschef Håkan Gustavsson höll sin senaste dragning övervägde de positiva signalerna. Det syns en bred jobbtillväxt i flera branscher. Till och med rekordstor för vissa yrkesgrupper. På lärare och vårdpersonal råder det brist.

Å andra sidan: för vissa grupper ser det ytterst mörkt ut. Framförallt de som saknar fullständig gymnasieutbildning och nyanlända.

I internationell jämförelse har Sverige på senare år lyckats dåliga med den sistnämnda gruppen. Sju år har det i snitt tagit för en person att gå från uppehållstillstånd till arbete. Nu är de nyanlända rekordmånga – det är ett tungt skäl till att Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Elisabeth Svantesson är pessimistisk över utvecklingen.

– Regeringen kommer inte att nå sitt mål. Tvärtom riskerar vi att ha många i utanförskap, eftersom alla de som kom under 2015 ännu inte räknas i statistiken, säger hon.

Att arbetslösheten minskar ser hon som helt naturligt – ekonomin går ju på högvarv, så allt annat hade varit märkligt.

– Dessvärre dras inte de som står längre ifrån arbetsmarknaden med. Det är oroväckande.

Så här i efterhand är Elisabeth Svantesson självkritisk. Alliansregeringen gjorde inte heller tillräckligt för att få utrikesfödda i arbete. Men den sittande regeringen sköter sig i hennes ögon ännu sämre: när det krävs kraftfulla reformer händer ingenting alls.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har en helt annan bild. Att arbetslösheten sjunker beror till viss del på en tacksam konjunktur, men också att regeringen gör rätt saker.

– Hade vi gjort saker helt fel hade vi inte sett den här utvecklingen. Näringslivet tror på politiken och framtiden. Annars skulle man inte gjort de stora investeringar man gör just nu.

Nya situationer kräver nya lösningar. Det som inte fungerade ens när de nyanlända var betydligt färre är förstås ingen vinnande formel i det nuvarande läget.

På några månader har Arbetsförmedlingen etablering i Göteborg växt från knappa 40 medarbetare till drygt 100. Men den största förändringen har ändå skett utanför lokalerna på Stampgatan.

– Flyktingvågen har öppnat upp viljan att samarbeta mellan myndigheter, organisationer och näringsliv. Det är en stor vinst, säger Ann-Sofie Arvidsson, sektionschef på Arbetsförmedlingen etablering.

Ett konkret inslag i det nya samarbetsklimatet är snabbspåren. Tanken är att nyanlända som har med sig en yrkesutbildning från sitt hemland på ett enklare sätt ska kunna jobba i samma yrke här. Något som tidigare varit allt annat än självklart.

– De nyanlända som har en utbildning är på ett sätt den lätta gruppen. Men faktum är ju att under många års tid har vi inte lyckats så bra med den gruppen heller. Det har vi inte råd med, säger Ylva Johansson.

Tidigare har valideringen av yrkeskunskaper i stort sett utgått från gymnasieskolans kursplan och språkkrav. I arbetet med snabbspår har företrädare för de olika branscherna tittat på vad som faktiskt krävs för att en person ska vara anställningsbar, och gjort överenskommelser utifrån det.

– Det finns en annan vilja, och inte bara inom bristyrken. Vi får mycket förfrågningar från stora arbetsgivare som vill hitta lösningar, säger Ann-Sofie Arvidsson på Arbetsförmedlingen.

Först ut av snabbspåren var för kockar. Ett yrke där det finns brist på arbetskraft och där språkkunskaper inte alltid är det viktigaste. I mars klev den första gruppen in i snabbspåret, som innebär att man jobbar tillsammans med en certifierad kock under två veckor för att få yrkeskunskaperna bedömda och validerade.

Hittills har nio kockar i Göteborg fått ut sina yrkesbevis på det här sättet.

– Så det är inga jättevolymer. Men omdömena från alla som varit med är positiva och från höststarten är det fler företag som är med och tar emot kockarna, säger Camilo Ciceri, handläggare på Arbetsförmedlingen.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson är "nästan överväldigad" över hur bra snabbspåren kommit igång.

– Många branscher är redan med och det blir fler hela tiden. Och 2400 personer har startat på ett snabbspår hittills. Det är mer än vad jag väntat mig, säger hon.

Moderaternas arbetsmarknadspolitiska talesperson Elisabeth Svantesson säger att snabbspåren är bra i grunden. Kanske till och med nödvändiga.

– Men tempot är för lågt och hälften av alla nyanlända som är inskrivna på arbetsförmedlingen har inte ens gymnasieutbildning. Det ställer andra typer av krav, säger hon.

Vilka?

– Det krävs fler enkla jobb, jobb som inte kräver en högre utbildning. Vi har föreslagit en helt ny anställningsform – en lärlingsanställning, där man kan lära sig jobbet på jobbet. Utvidga rut och rot.

Det finns inga quick fix, säger hon. Det som krävs är "kraftfulla reformer för att minska bidragsberoende och att öka kraven på människor att vara aktiva."

– Jag tror att man måste vara väldigt tydligt mot de nyanlända – och andra – att påvisa var jobben finns och att vi förväntar oss att man gör sig anställningsbar för den delen av arbetsmarknaden där det finns arbeten.

I Syrien jobbade Fadi Mosleh som grundskollärare. I Sverige har det första året till stor del inneburit väntan.

– Jag har jobbat i tio år. Jag vill inte sitta hemma. Jag vill jobba och försörja mig, säger han.

Mer väntan återstår. Hans fru är kvar i Homs tillsammans med den fyraårige sonen som han inte sett på över ett år. I och med att Fadi Mosleh fick uppehållstillstånd kunde hon i alla fall gå till ambassaden för att ansöka om tillstånd för att ansluta sig. Inte förrän nästa höst får hon komma på en första intervju.

När det gäller jobbet ser det lite ljusare ut. I höst börjar han på den första snabbspårskursen för lärare på Göteborgs universitet. I ett halvår ska han läsa teori och ha praktik ute på en skola.

Om du tittar några år framåt – ser du dig som lärare på en skola här i Göteborg då?

– Lärare, ja. Men inte i Göteborg. Det går ju inte att hitta lägenhet här. I Borås, kanske.

TEXT

Arne Larsson

arne.larsson@gp.se