Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
En graffitimålning i Berlin föreställande karaktären Gollum från Sagan om Ringen som håller i en toapappersrulle och säger
En graffitimålning i Berlin föreställande karaktären Gollum från Sagan om Ringen som håller i en toapappersrulle och säger "Min skatt". Bild: Markus Schreiber

Får man skämta om corona?

Människor dör, samhällen stänger ner, börser brakar samman.
Ett gott skratt sägs förlänga livet, men är det okej att skämta om corona?

Vid kaffeapparaten, över lunchlådan, på spårvagnen och framför fredagsfilmen. Den senaste månaden har samtal om det nya coronavirusets framfart pågått överallt – den senaste veckan med ett säkerhetsavstånd mellan diskussionens parter på två meter.

Är vi trygga? Vad händer med mina sparpengar? Vad händer med min mormor?

Oron sprider sig snabbare än själva sjukdomen. Men med ångesten kommer också en av mänsklighetens äldsta traditioner – humorn.

Skämten om sjukdomen har åtminstone i undertecknads umgängeskrets varit vanligt förekommande sedan de första fallen och har inte minskat i antal trots att allvarlighetsgraden i pandemin ständigt når nya nivåer.

Så ska man ha dåligt samvete för att man skämtar om ett virus som folk dör i? Är det okej att skämta om corona?

Till min hjälp för att svara på den här tidens kanske viktigaste fråga har jag Ola Sigurdson. Han är professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs Universitet och har under tio år skrivit på ett trebandsverk om humor (enligt honom själv kanske det längsta och tråkigaste verk som någonsin har skrivits på ämnet). Han har undersökt humorns utveckling från de gamla grekerna (riktiga lustigkurrar) och de bibliska skrifterna (med sina drastiska ironier) till i dag och han om någon borde kunna guida i den moraliska labyrint vi nu befinner oss i.

Är det okej att skämta om coronaviruset?

– Min inställning är att man kan skämta om allting, men kanske inte med alla, alltid och överallt. Det finns skämt som kan vara kränkande för andra människor. Men coronaviruset kommer inte ta illa upp. På mitt jobb har vi en väldigt drastisk humor kring det här.

Var går gränsen för vad som är okej att skämta om, och hur långt man kan gå?

– Gränsen går när människor blir mer oroliga av att man skämtar om det än själva viruset. Det går inte att göra en generell formel för vad som är okej. Man måste använda sitt omdöme

Vilken farsot har gett upphov till den bästa humorn?

– Jag har inte gått igenom hela historien men jag tycker att 13-, 14- och 1500-talet är en riktig guldgruva. I tider av sjukdom och oro har man alltid skämtat.

">
Ola Sigurdson har skrivit ett nätt verk på cirka 1500 sidor om humor. Bild: Fredrik Portin
Ola Sigurdson har skrivit ett nätt verk på cirka 1500 sidor om humor. Bild: Fredrik Portin

Skämtades på digerdödens tid

Han lyfter fram den italienska författaren Giovanni Boccaccios 1300-talsverk Decamerone som ett exempel på att människan tagit till humorn för att hantera pandemisk oro tidigare. Berättelsen, som är en samling av noveller, utspelar sig strax utanför ett digerdödshärjat Florens 1348, där tio unga män och kvinnor tagit skydd från pesten inne i staden. För att få tiden att gå kommer de överens om att varje kväll berätta varsin historia. Dessa är inte sällan fyllda av skämt eller vitsar om det florentinska samhället och vardagen i staden.

– Humor har genom alla tider ansetts ha haft en terapeutisk funktion. Boccaccio ansåg nog att humorn hade en fysiologisk botande funktion. Det tror man inte nödvändigtvis i dag. Däremot ses humorn som en slags mental distansering från sånt som kan uppfattas som svårt och tungt, säger Ola Sigurdson.

För karaktärerna i berättelserna var historieberättandet och skämtandet en räddning från pestens skugga. För läsaren kan samma berättelser ge en flykt från nutida mörker. Det här stämmer överens med medeltidens syn på humorn. Enligt den då dominerande läran om människans fyra vätskor, humoralpatologin, kunde en obalans mellan vätskorna återställas med hjälp av skämt. Särskilt kunde humorn kompensera för den svarta galla som gav upphov till melankoli.

– Det finns en rad exempel på galghumor, där man skämtar om döden eller förföljelse. När man möter något som coronaviruset och media rapporterar hela tiden, kan humor vara ett sätt att distansera sig från oron och ångesten det väcker, säger Ola Sigurdson.

Martin Luther gillade skämt

Några hundra år efter pesten i Florens lever och verkar en viss Martin Luther. Förutom att spika teser på kyrkportar och ligga bakom reformationen menar Ola Sigurdson att den protestantiska trons fader var en skämtare av rang. Det i en tid när mycket i vardagslivet annars präglades av rädsla för vad som skulle hända efter döden.

– Han anses vara en allvarlig person men han menade att man gärna skulle skämta om exempelvis djävulen – och han hade inget emot om man gick lite för långt i sina skämt.

1905 är ett annat viktigt år för humorn historia. Då publicerar Sigmund Freud Vitsen och dess förhållande till det omedvetna – där han på djupet undersöker människans sinne för humor.

– Freud menar att vitsen är ett sätt att hantera en betryckt situation genom att lätta på trycket. Humor är ett sätt att förhålla sig till sin egen oro och ångest, vilket kan vara viktigt för att man ska kunna hantera situationen. Jag tror ingen blir frisk av att skämta om coronaviruset, däremot blir det nog lättare att hantera med hjälp av att skämta, säger Ola Sigurdson.

LÄS MER: Forskare samlar in skämt om coronaviruset

LÄS MER: Hysén om coronaviruset: "Kan inte hålla på och låsa in mig"

LÄS MER: Vårdpersonal strider mot sänkta skyddskrav

LÄS MER: De startar drive-in-bio på Bananpiren

Ljusglimtar i krisen

I kristider dominerar de dystra nyheterna flödet men det händer också saker som ger hopp. För att uppmärksamma detta publicerar Göteborgs-Posten varje dag minst en positiv nyhet under vinjetten Ljusglimtar i krisen.

Följ gärna taggen Ljusglimtar i krisen för att få de senaste positiva nyheterna.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.