En invasion av tistelfjärilar har nått Sverige. Arkivbild
En invasion av tistelfjärilar har nått Sverige. Arkivbild

Färggrann migrant invaderar från Medelhavet

De kommer i tusental, fladdrande över ängar och trädgårdar. Även i centrala Stockholm har mängder av tistelfjärilar rapporterats den senaste tiden.

ANNONS
|

Tycker du att du har sett ovanligt många tistelfjärilar den senaste tiden? Du är inte ensam om iakttagelsen. Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, har också uppmärksammat invasionen. Många frågor har kommit in till museet och han har även sett dem med egna ögon.

- Det är spektakulärt mycket på många ställen, just där fjärilarna har flugit in i landet, längs kuster och ute på öar. Jag är just nu uppe i Kirunatrakten, och har sett dem här också, berättar han för TT.

ANNONS

Tistelfjärilen övervintrar framför allt i Medelhavsområdet och Nordafrika.

- De kommer flygande till Sverige varje år, men hur många kan variera. I år är det ovanligt mycket, säger Didrik Vanhoenacker.

I Norden lägger tistelfjärilen ägg och på sensommaren är en ny generation fjärilar klara. Tidigare trodde man att alla fjärilarna dog i kylan och att nya migrantfjärilar anlände från södern på våren, men nyare rön tyder på att det även sker en återflyttning söderut. I hur stor utsträckning tistelfjärilen flyttar tillbaka är osäkert, enligt Didrik Vanhoenacker.

TT

Fakta: Tistelfjäril

Tistelfjäril är en årlig invandrare från Sydeuropa och Nordafrika. Den har observerats så långt norrut som Svalbard.

Vingbredd 55-74 mm. Påminner ytligt om nässelfjärilen med gulröd grundfärg med svarta och vita tecken.

De tistelfjärilar som kommer till Sverige på våren, vanligen i maj eller juni, parar sig och lägger ägg på olika svenska tistelarter, ibland även på gråbo eller stockrosor. Utvecklingen från ägg till färdig fjäril tar ungefär två månader. De år med kraftig inflygning i maj och juni, som följs av varma och lagom torra somrar blir det många tistelfjärilar under sensommar och tidig höst.

Källa: Jordbruksverket, Naturhistoriska riksmuseet

ANNONS