Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Elisabeth och Ivan Halvarsson evakuerades från sitt hem förra veckan och hjälper nu till som frivilliga vid baslägret i Färila.

Evakuerade och oroliga – med volontärkraft

Mitt i natten knackade polisen på dörren och gav Elisabeth och Ivan Halvarsson 1,5 timme för hastig evakuering. Ovissheten om när paret kan återvända är stor – för att hantera oron och rensa huvudet på tankar om skogsbranden hjälper de till som frivilliga.

- Annars går man ju bara runt därhemma och oroar sig, säger Elisabeth Halvarsson, från orten Huskölen som ligger på båda sidorna om Ljusnan, till TT.

Pensionärsparet kånkar runt på pallar och klädstativ vid det stora tältlägret i Färila i Ljusdals kommun. Varje sovkabin i de vita tälten inreds med en säng, sängkläder, klädstativ, bordslampa och nattduksbord. Och makarna Halvarsson bidrar till slutfixet efter att tälten blivit resta, och att 60-talet franska brandmän kan flytta in tillfälligt.

- Vi bäddar och fixar med möbler, det är faktiskt ganska mysiga rum i tälten, förklarar Ivan Halvarsson.

"Chockartat" säger Elisabeth Halvarsson om hur det var hemma i huset natten till i torsdags. Vid tretiden knackade polisen på dörren. Helt oväntat var det egentligen inte för paret, men något akut läge att packa var det inte vid läggdags. Allt ändrade sig dramatiskt under natten.

- Vi förstod nästan vad det var frågan om när det knackade på, samtidigt började det snurra i huvudet när vi fick veta att det skulle evakueras. Så vi plockade ihop lite kort, medicin och kläder för de närmaste veckorna, säger Ivan Halvarsson.

Hem och hjälpa

Snabbt skulle de evakuera och hastigt gick det. Första tiden tillbringades hos en kusin, sedan några dagar hemma hos en dotter.

- Men sedan ville vi åka hem och hjälpa till, så vi anmälde intresse på några ställen, säger Elisabeth Halvarsson, som nu bor med maken i en lånad lägenhet i Ljusdal.

När de kan återvända hemåt vet de inte. Genom att hålla kontakten med grannar och följa med i nyhetsrapporteringen skaffar de sig en uppfattning om vad som händer vid husknuten därhemma i Huskölen, nästan precis på gränsen mellan Jämtland och Gävleborg, nära den stora och allvarliga branden i Kårböle.

- Vi försöker hålla oss à jour så att vi vet att det inte brinner där. Vi lyssnar mycket på radio och ser tv, och så känner vi en som jobbar i Öjeforsen som åker och kollar litegrann i byn ibland, och det verkar lugnt däruppe, säger Ivan Halvarsson.

Avgörande insats

Brandgatan som räddningstjänsten skapar, som ska begränsa eldspridning, tror Ivan Halvarsson är avgörande för att huset inte ska drabbas av den omfattande skogsbranden.

- Begränsningslinjen från Enskogen är nog ett öde för vår by, tror jag. Om elden passerar där är vi illa ute. Då är det fyra kilometer kvar och då kan det gå fort, för det är bara skog och berg där. Och så den här värmen på det, säger Ivan Halvarsson.

Värmen fortsätter i trakten och varje dag hoppas de på regn.

- Men man är ju så maktlös, säger Ivan Halvarsson.

När paret nu hjälpt fransmännen att få tak över huvudet så väntar nya frivilliginsatser i området, i stället för att bara sitta i en lånad lägenhet och vänta på att få komma hem.

- Så vi ska till Lassekrog och hjälpa till där. Där kan brandmän komma förbi för att få lite mat och mellanmål, säger Elisabeth Halvarsson.