En förtäckt uppgörelse med Reinfeldt och Borg

Någon som undrar vart Alliansen tagit vägen? Nu skriver partisekreterarna en debattartikel i DN om att de tar sikte på nästa val. GP:s politikreporter Gunilla Grahn-Hinnfors försöker läsa mellan raderna.

ANNONS
|

Varför kommer debattartikeln just nu?

Jag tror att partisekreterarna har läst på. Under lång tid har uppfattningen varit att väljarna är rörliga och bestämmer sig allt senare inför val. Det har fått till följd att allt krut har lagts på valrörelsens sista veckor. Det var tydligt både inför Europaparlamentsvalet och inför valet 2014. Alliansens valmanifest presenterades till exempel inte förrän två veckor före valet.

Statsvetarprofessorn och valgurun Henrik Ekengren Oscarsson har visat att väljarna visserligen bestämmer sig sent, men att de mer sällan byter block. I själva verket hävdar han, är det oftast mitt emellan val som de viktiga förändringarna sker. Nu är det 2,5 år till val. Hög tid alltså att påminna om att Alliansen finns.

ANNONS

Vilka är de största hindren för ett samarbete inom Alliansen?

Efter valet 2014 har de fyra borgerliga partierna positionerat sig på egen hand. I en del centrala frågor har man helt olika svar. När det gäller integration/ migration, som partierna själva lyfter fram som särskilt viktig, skiljer Centern ut sig rejält mot de andra tre partiernas mycket restriktiva hållning. Även i frågan om låglönejobb finns en spricka. Anna Kinberg Batra (M) satte för en gång skull ner foten bestämt och sa att det inte är en fråga för politiken att sätta löner, vilket fick Jan Björklund (L) att ilskna till.

Det kommer att krävas mycket arbete för att få ihop de fyra partierna i ett gemensamt manifest. Liberalernas väljarstöd halverades under Alliansregeringen och Kristdemokraterna har problem med sin nya profilering under Ebba Busch Thor. Trots att KD är litet finns stora spänningar inom partiet

Men debattartikeln är också intressant eftersom den lite förtäckt gör upp med Reinfeldt/Borgs dominans under Alliansregeringens sista mandatperiod. Duon var Alliansens starkaste kort under de första fyra åren av regeringsinnehav. Men när partisekreterarna skriver att det fanns "organisatoriska brister och en centralisering som gjorde att utvecklingsarbetet inte var lyhört inför väljarna" handlar det om migrationspolitiken och bristen på nya regeringsförslag under perioden 2010-14. Då gick Alliansen in i en mer förvaltande fas. Samtidigt ska vi komma ihåg att regeringen då inte hade egen majoritet utan var beroende av stöd från Sverigedemokraterna.

ANNONS

I artikeln skriver de att de fyra borgerliga partierna "bör" gå till val tillsammans. Hur ska man tolka det?

De vill väl verka lite ödmjuka, det är ju ett nytt favoritord bland politiker. Sanningen är att de knappast har något annat alternativ. För att ha en chans att komma i regeringsställning måste de hålla ihop, och se till att tillräckligt många stödröstar på KD som inte fått något lyft efter partiledarbytet.

Samtidigt är det en tydlig signal om att Allianspartierna inte kommer att utmana regeringen Löfven om makten före valet 2018. SD har gång på gång försökt locka ut Alliansföreträdare för att fälla regeringen, men fått kalla handen. Om den dörren varit på glänt någon gång är den definitivt stängd nu.

ANNONS