Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Drevet i älgskogen

Han hade chansen att förneka. Men det gjorde han inte, skriver GP:s Sarah Britz.

Det är något absurt att trängas ihop med 60 andra journalister, bli intervjuad av en norsk kollega, se hur kvinnan som bor vid vägen stå på garageuppfarten och fotografera de två journalistbussarna som med poliseskort hackar sig uppför backen.

Kungen skulle uttala sig om boken, var det sagt.

Vi åker mot ”det legendariska Fagerhult där kungen och hans jaktlag ätit lunch i sedvanlig ordning”, som informatören från Skogsvårdsstyrelsen berättat för oss innan när vi dessutom fått oss lite vett-och-etikett till gagn.

”Visst går vi sakta och fint ut ur bussarna?” uppmuntrar han oss, och mycket riktigt – en fotograf som tar ut lite extra på steget blir snällt tillrättavisad.

Det fanns en stor förväntan om vad som skulle ske där vid stugan. Och jag försöker förklara för den norska kollegan som undrar varför intresset är så stort att deras kungahus är så mycket roligare och öppnare än vårt, och att norsk media alltid skrivit mycket om deras tro på änglar, depressioner och det faktum att det finns bonusbarn i familjen.

Vårt kungahus sitter – eller kanske närmare bestämt – har suttit, orörda på slottet.

Att det nu framkommer detaljer om statschefens eventuellt vilda och diskutabla leverne gör honom, i mina ögon, bara mänsklig. Han blir mer än den stele monarken, och han får gärna dansa på bordet, vad mig anbelangar. Kul att han har ett liv också. Men varför inte stå för det?

Han hade chansen att förneka. Det gjorde han inte.

Vad var det då han sa?

”Vända blad”

”Se framåt”

”De påstådda händelserna ska ha skett långt tillbaka i tiden”.

Han hade också chansen att be om ursäkt för dåligt uppträdande och dåligt omdöme där han, i det fall det finns någon sanningshalt i påståendena, utsatt sig själv för fara och varit en mindre bra förebild och representant för Sverige.

Nu blev det ingendera, utan i stället plattityder om att vända blad, se in i framtiden och betydelsen av att han har ett viktigt jobb att sköta. Kungen ser fram emot att åka till Kina nästa vecka och för övrigt tänker han inte kommentera vare sig boken eller dess innehåll. Han funderade också högt kring frågan om den samlade presskåren verkligen kan något om löshundsjakt.

Där mitt i journalistdrevet funderar i stället jag på om inte en barriär brustit. Det verkar inte som om kungahuset tänker driva någon förtalsrättegång mot författarna. De verkar mer tro på den tigande strategin. Det de inte ser, syns inte. Problemet är bara att den framtida granskningen och rapporteringen av kungahuset kommer att bli tuffare eftersom någon gått över linjen och inget egentligen hände. I ett läge då det alltid är mer rätt att bemöta och vara öppen, än att försöka ignorera.

Inte heller hade kungen någon speciell jaktlycka. Han fick bara se rumporna på två älgar.

”Så kan det gå till i älgskogen”, sa han.

Jag är ledsen kungen, men just det uttalandet kommer att gå till historien.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.