Rossanna Dinamarca är ett av de namn som nämnts i spekulationerna om vem som ska ta över efter Jonas Sjöstedt som avgår i samband med Vänsterpartiets kongress i maj. Men under torsdagen meddelade hon via ett inlägg på Facebook att hon inte kommer att kandidera.
Efter att tidigare ha varit riksdagsledamot och vice partiordförande studerar Rossana Dinamarca i dag på juristprogrammet på Karlstads universitet – och hon säger till GP att det är både politiska och personliga skäl som ligger bakom beslutet.
– Jag har varit ute en del det senaste året och debatterat om hur jag tycker att Vänsterpartiet ska agera och inta en starkare vänsterposition, men jag har märkt att det inte finns tillräckligt med stöd för den inriktning jag tycker att partiet bör ha, säger hon.
Kritisk till regeringsbildningen
Hon är kritisk till hur partiet agerade under den utdragna regeringsbildningsprocessen efter valet 2018 och tycker att partiet var alldeles för passivt under de samtal som ledde fram till januariavtalet.
– Redan när de insåg att S och MP flirtade med C och L borde Vänsterpartiet gått in och sagt att "det räcker inte med er fyra, ni måste ha oss". Men man satt väldigt stilla i båten, ända till de fyra partierna formerat ett färdigt resultat.
För att slippa hamna helt utanför hade partiet behövt agera tidigare, så att man antingen fick vara med i överenskommelsen – eller tvingat de andra partierna till eftergifter.
– Men istället valde man att släppa igenom och prata om någon minnesanteckning ingen fick se och som i verkligheten inte var någonting.
"En mycket dålig strategi"
De senaste månaderna har Vänsterpartiet – tillsammans med övriga oppositionspartier – tvingat regeringen till vissa eftergifter, men det är ingen bra modell, menar Rossana Dinamarca.
– De enda man har till sin hjälp för att göra verklighet av hotet om misstroende är M, KD och SD. Inte bara en av dem, inte två, utan alla tre. Så som man gjorde nu senast – då KD agerade medlare till SD – det tycker jag är en mycket dålig strategi. Man kan inte ingå överenskommelser där KD sitter och agerar ombud till SD.
Men det finns också mer personliga skäl till att Rossana Dinamarca inte ställer upp. När hon varit ute i debatten har hon blivit påmind om hur det var för åtta år sedan, då hon kandiderade till posten som partiordförande.
Rykten och hård ton
– Det är en hård och ojuste ton. Jag kände direkt att det här är ingenting jag kommer att utsätta mig för en gång till. Det var ingen rolig upplevelse förra gången.
På vilket sätt?
– När det inte längre blir politiskt, utan det blir personligt istället. Förra gången var det mycket "vi kan inte ha en partiledare som pratar på det här sättet, som ser ut så här". Det sprids rykten.
Inom partiet?
– Ja. Men jag vill understryka att det inte är unikt för Vänsterpartiet. Så ser det nog ut i många sammanhang där det blir lediga positioner och folk vill upp på dem, så kan det bli väldigt hårda tongångar. Att man vill ta ned någon annan.
Vem vill du se som ny partiledare?
– Jag har lyft fram Tamara Spiric och Ida Legnemark. Partiet behöver en nystart, helt klart. Vi ligger på ganska bra siffror, men det måste kännas att vi göra någonting nytt och blickar framåt. Därför måste man lyfta blicken över de gamla namnen. Båda de två är personer som gjort handling av Vänsterpartiets politik i respektive kommuner de verkat och gjort det med stor framgång.
