Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

"Det får aldrig hända igen"

Diskoteksbranden i Göteborg 1998 är den dödligaste branden i Sveriges historia. Per-Anders Lindfeldt var den första rökdykaren på plats och Bobby Stankovic är en av överlevarna. Nu föreläser de tillsammans i lokalen för att minska risken för att liknande katastrofer sker i framtiden.

 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

 

Den är ljus och rymlig numera, lokalen på Backaplan i Göteborg som under en fest för arton år sedan blev totalt utbränd. Tre år efter branden invigdes den som minneslokal efter att ha genomgått en omfattande renovering. De många rummen blev ett, och de högt placerade fönstren flyttades ned. 

En sak lämnades däremot orörd: trappräcket vid nödutgången där branden anlades i ett berg av ditflyttade möbler. Räcket är i metall och värmen gjorde att det böjdes ordentligt på flera ställen. Den märkliga formen gör det lätt att föreställa sig hettan.

– Det var 1 200 grader här inne, säger Per-Anders Lindfeldt, som i dag arbetar som insatsledare på Räddningstjänsten i Göteborg.

Den 29:e oktober 1998 jobbade han som rökdykare och var den första på plats efter att Räddningstjänsten fått larm om branden. Den här dagen är han tillbaka. 

Han föreläser om sina erfarenheter för projektet Människan bakom uniformen, som syftar till att ungdomar ska få chans att lära känna de som jobbar inom polis- och räddningstjänst.

– Det här får aldrig hända igen. Det är det som är vår drivkraft, säger Per-Anders Lindfeldt.

På väggarna runt omkring honom hänger inramade foton på de människor som miste livet. Offren är 63 stycken - fler än vid någon annan brand i Sveriges historia.

En som överlevde är Bobby Stankovic. 1998 var han 16 år och var en av de som arrangerade festen i lokalen. Han och hans vänner hyrde den av Makedonska föreningen.

Efter branden låg han på flera sjukhus under lång tid, och när han väl blev friskförklarad tog det ännu längre tid att komma tillbaka mentalt. Mycket energi gick åt att hata de som dömdes för att ha anlagt branden. Men till slut kände han sig tvungen att gå vidare.

– Jag kan aldrig förlåta dem för att de orsakade 63 ungdomars död. Men jag var tvungen att försöka för min egen skull, säger Bobby Stankovic, som i dag arbetar som fritidsledare.

Den här dagen sitter han bredvid Per-Anders Lindfeldt, och han gläds åt att föreläsningarna är så uppskattade - trots att vissa av de som brukar komma inte var födda vid tiden för branden.

– De ser kanske inte jätteintresserade ut när de kommer hit, men det är sällan de går härifrån oberörda. Man märker en förändring, säger han.

– Lokalen är vårt viktigaste verktyg. Här kan vi visa folk hur det var.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.