- Det blev ett hårt språkbruk: Åsa-Nisse, Fleksnes…ljuger. Det handlade om att ganska snabbt ta äran fullkomligt av mig.
I kväll i SVT2 ger Håkan Juholt sin sanning om de 302 dagarna som ledare för Socialdemokraterna som slutade på Domus i Oskarshamn 21 januari 2012.
Det var på ett flyg hem från Afghanistan som han överraskande tillfrågades. Och fick sen ett varmt mottagande som S-ledare av en jublande kongress.
Men segerruset och nystarten förbyttes snart i besvärande affärer kring sambons bedrägerier, felsägningar, interna strider om a-kassan. Och som grädde på moset lägenhetsskandalen, där staten under flera år även betalat sambons del av hyran. Under Juholts tid sjönk det socialdemokratiska partiet som en sten i opinionen och gick in i ett krisläge.
I Min sanning i kväll frågar programledaren Niklas Ekdal om att Juholt under sin tid som partiledare blivit anklagad för att ljuga ett antal gånger.
Ekdal: Varför blev det så? Varför hamnade du i den situationen?
Juholt:
- Det blev ett väldigt tufft språkbruk. Och när man tittar efter vad det handlade om så var det inga lögner. Inte i något enskilt fall har jag ljugit i mitt liv. Man vet väl om att det man sitter och säger… varenda intervju bandas, vartenda tal bandas.
- De blev ett hårt språkbruk: Åsa-Nisse, Fleksnes…ljuger. Det handlade om att ganska snabbt ta äran fullkomligt av mig. Men blir man vald som ordförande för Socialdemokraterna så har man faktiskt presterat väldigt mycket på vägen fram. Har man lett utskott i riksdagen så har man presterat. Men det blir mycket viktigt att ta heder och ära av mig och det blev tillåtet. Det var helt riskfritt att slå på mig.
Ekdal: Många beskriver dig som yvig, även du själv faktiskt. Du har en journalistisk tendens att bättra på bra historier så att de blir ännu bättre. Kan det där ha ställt till det för dig i några skeden?
Juholt:
- Det kan det säkert ha gjort. Och jag var också väldigt angelägen om när jag pratade med journalisterna att ge svar, utförliga svar, berätta, lägga till en mening ytterligare, förstärka och ge färg åt det. Jag har själv stått med blocket som lokalredaktör och träffat politiker som inte säger nånting och sen ska man gå tillbaka och skriva detta.
Ekdal: Du var öppen och bjöd på ingresser och så där?
Juholt:
- Jag tror att jag bjöd alldeles för ofta på mig själv och var öppen. Det tror jag. Och jag tycker också att man ser en tendens att många av dagens politiker, ledande toppolitiker, smalnar av och gör en dygd av att vara ganska färglösa. Inte prata om morgondagen, inte prata visioner, inte prata drömmar om Sverige i framtiden. Utan vi tar ansvar nu, vi förvaltar nu. Men nåt annat tänker vi inte bjuda på.
I Min sanning berättar Håkan Juholt också om:
Favoritmusik och Elvis Presley som idolen och en komplett samling i ungdomsåren. Vad är soundtracket till hans S-partiledartid?
- Min absoluta favorit av Elvis är den gastkramande "You never walk alone", fast den sammanfattar inte min tid som partiledare. Låt mig i stället ta "If I can dream of a better land" eller "It´s over", en gastkramande sorgesång.
Sammanfattning i ett ord över tiden som S-ledare där han inte en enda sekund kände glädje eller lycka.
- Turbulent.
Misstagen som ledde till avgången.
- Mina egna misstag, de som ville bli av med mig och en mediedramaturgi som blev för mycket för mig.
Brister som partiledare:
- Jag var spontan och mänsklig, öppnade mig och bjöd på mig själv. Där blev det lätt att komma åt mig.
Valberedningen, första mötet inför partiledarvalet:
- Säg inte att jag är här för att få den frågan. Överraskande att man vände sig till mig att leda partiet.
Laget i S-toppen och att Juholt inte hann bygga någon maktbas:
- Jag hade lojala medarbetare som jobbade väldigt hårt, men det fanns också de som hade sett en annan partiordförande.
