Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Hur denisovanerna såg ut är okänt, men troligen var de relativt lika neandertalarna utseendemässigt. Bild av hur man tror att neandertalarna såg ut, från Neandertalmuseet i Krapina, Kroatien.
Hur denisovanerna såg ut är okänt, men troligen var de relativt lika neandertalarna utseendemässigt. Bild av hur man tror att neandertalarna såg ut, från Neandertalmuseet i Krapina, Kroatien. Bild: Nikola Solic/Neandertalmuseet i Krapina/Reuters/TT

De är denisovanernas närmaste släktingar

Människor tillhörande en liten stam på Filippinerna är denisovanmänniskans närmaste släktingar. Det konstaterar svenska forskare efter att ha kartlagt den gåtfulla människoartens ursprung.

Denisovanmänniskan har gäckat forskarna ända sedan den, med hjälp av analyser av ett fingerben, beskrevs för första gången 2010. Arten levde i delar av östra Asien, samtidigt som en annan av våra utdöda släktingar, neandertalarna, levde mer västerut.

Fynden är få, men med hjälp av dessa har forskarna lyckats kartlägga denisovanmänniskans arvsmassa, för att på så sätt ta reda på hur de levde, hur de såg ut och vad som hände med dem.

– Man kan tänka sig att de blev utkonkurrerade av den moderna människan, eller att de sögs upp och assimilerades med oss, säger Mattias Jakobsson, professor vid Uppsala universitet.

I ett projekt med syfte att ta reda på hur Filippinerna befolkades, kan nu han och hans kollegor konstatera att en liten stam, magbukon, tillhörande den etniska folkgruppen Ayta, är de med högst andel denisovan-dna i världen, så vitt man vet hittills.

Levt isolerat

Forskningen, som nu presenteras i Current Biology, visar att cirka fem procent av deras dna kommer från denisovanmänniskan.

– Det är ganska mycket och är den högsta andelen arkaiskt dna som någonsin har uppmätts, säger Mattias Jakobsson.

– Vi européer har inget dna från denisovanmänniskan alls, men mellan en och två procent neandertal-dna. Människor på Papua Nya Guinea och ursprungsbefolkningen i Australien har mellan tre och fyra procent av denisovan-dna, så magbukon har betydligt mer.

Antagligen, säger han, levde denisovanerna redan på Filippinerna när Negrito kom dit för cirka 50 000 år sedan. Negrito är den lite större folkgrupp till vilken Ayta magbukon tillhör. Sedan hade de olika grupperna sex med varandra. Därefter blandades de andra Negrito-gruppernas dna upp av de människor som kom till de filippinska öarna senare, men inte magbukon som levt mycket isolerat på ön Luzon i Filippinerna.

Flitiga sexkontakter

– Gissningsvis var de moderna människorna tjugo gånger fler än denisovanerna när de kom dit, eftersom det är bara fem procent av arvsmassan som finns kvar hos magbukon, säger Mattias Jakobsson.

Sedan tidigare vet man att neandertalare, denisovaner samt moderna människor parade sig ganska flitigt med varandra och att avkomman var fertil. År 2018 beskrev exempelvis forskarna en 13-årig flicka som levde för 50 000 år sedan, vars far var denisovan, medan modern var neandertalare.

På så sätt, menar Mattias Jakobsson, är det inte riktigt korrekt att prata om dessa tre som tre olika arter.

– Det är lite förlegat, för de ska nog mer ses som tre olika grupper som levde åtskilda, säger han.

Fakta: Denisovanerna

Denisovanerna, eller denisovamänniskan, är en utdöd människoart som fanns i delar av Asien.

Dess närmaste släkting var neandertalmänniskan. De båda arterna tros ha gått skilda vägar för drygt 400 000 år sedan.

Ytterst få lämningar hittats av denisovanerna, bara ett halvt käkben, ett fingerben och tre kindtänder. De första lämningarna återfanns i Denisova-grottan i Altaibergen i södra Sibirien, därav artens namn.

Arten beskrevs så sent som 2010, genom analyser av dna från fingerbenet. Det var första gången som en ny människoart beskrivits endast från dess dna.

Källor: Cell, Nature, PNAS