Under senare år har vi sett rapporter och bilder som visar utmärglade isbjörnar som stryker längs iskanter i Arktis på jakt efter deras vanligaste bytesdjur, sälen.
En förklaring tros vara att i takt med att isarna smälter, måste björnarna röra sig över större avstånd för att hitta sälarna, något som satt isbjörnens ämnesomsättning i fokus. Hur mycket energi behöver en isbjörn – egentligen?
Svälter
Tidigare bedömningar har visat att isbjörnars energibehov är förhållandevis litet, eftersom de mest "sitter och väntar" på sina bytesdjur. Forskare har till och med spekulerat i att djuren kan sänka sin ämnesomsättning som ett sätt att kompensera för en försämrad jaktlycka.
Bilderna av svältande björnar tyder dock på något annat och nu visar en studie som presenteras i tidskriften Science att isbjörnar tvärtom har en mycket hög ämnesomsättning, närmare bestämt cirka 50 procent högre än vad man hittills trott.
- Under det senaste årtiondet har vi sett hur isbjörnarnas allmäntillstånd försämrats och hur de minskat i antal. Den här studien identifierar den bakomliggande mekanismen som driver denna nedgång, efter att ha studerat isbjörnars faktiska energibehov och hur ofta de lyckas fånga sälar, säger Anthony Pagano vid University of California-Santa Cruz till tidskriften.
Många sälar
Han och hans kollegor följde nio fullvuxna isbjörnshonor utan ungar i Beauforthavet, norr om Alaska. Forskarna kartlade isbjörnarnas rörelsemönster och aktivitetsnivåer med hjälp av sändare och kunde på så sätt uppskatta deras ämnesomsättning.
Forskningen ägde rum under perioden april till juli mellan åren 2014–2016, det vill säga under den tid på året då isbjörnar fångar som flest byten och lägger på sig mest kroppsvikt och björnarna följdes i mellan åtta och elva dagar.
Det visade sig ämnesomsättningen var 1,6 gånger högre än vad man tidigare trott och att fem av de nio björnarna förlorade i kroppsvikt under studieperioden, vilket tyder på att de inte lyckades fånga tillräckligt med bytesdjur.
- Det visar sig att isbjörnar har ett mycket högre energibehov än vad vi tidigare trott. De behöver fånga väldigt många sälar, säger Anthony Pagano.
Fakta: Vit björn med svart hud
Isbjörnen förekommer i arktiska områden på norra halvklotet. En isbjörn kan bli 180–280 centimeter lång och nå en mankhöjd på 120–170 centimeter. Hannarna blir betydligt större än honor och väger vanligtvis runt 500 kg, men kan nå en vikt på 800 kg.
Isbjörnar anses vara nära släkt med brunbjörnen och avseende skelettet går de båda arterna nästan inte att skilja åt.
Isbjörnens hud är svart, även om pälsen är vit. Pälsen tillsammans med ett tjockt lager späck under huden skyddar djuret från den stränga kylan.
Källa: Nationalencyklopedin
