Påsken har redan kommit till Malmö. I alla fall om man ska döma efter den stora mängd påskpynt som har placerats ut lite varstans i Inger Sparrviks trerummare.
– Ja, jag har ju inget annat att göra, säger hon och skrattar till.
Vem kan vicka på höfterna hur som helst och skaka på överkroppen?
I förra veckan gick Folkhälsomyndigheten ut och rekommenderade alla som är 70 år eller äldre att begränsa sina nära kontakter och stanna hemma så mycket som möjligt. Det på grund av att de tillhör riskgruppen.
– Där brukar det stå måndag, tisdag, onsdag…, men nu står det ingenting, säger Inger Sparrvik och pekar på den tomma griffeltavlan i köket.
Dansar både balett och orientaliskt
Hon är van vid att ständigt vara ute på olika aktiviteter. Framförallt är dansen ett stort intresse som hon plockade upp när hon som 65-åring pensionerade sig från lågstadieläraryrket.
– Jag ville börja med klassisk balett och jag frågade på dansstudion om man får dansa balett när man är så här gammal. Då sa de att ”kom du bara, vi räknar inte ålder”. Alla var mycket yngre, men det var precis så roligt som jag hade önskat. Det är vacker musik och du är hundra procent skärpt i varenda liten rörelse. Och läraren är sträng, rättvis och gör ingen skillnad på mig och de som är tjugo år – det tycker jag om, säger Inger Sparrvik.
Redan efter ett år kände hon att en dansklass i veckan inte var tillräckligt. Hon ville ha mer. Hon fick tipset att testa orientalisk dans.
– Det lät alldeles för svårt. Vem kan vicka på höfterna hur som helst och skaka på överkroppen, inte kunde jag det. Men jag provade och så var jag fast.
Sedan dess har hon även lagt till bugg i dansschemat. Dans för Inger Sparrvik, som fyller 80 år i sommar, betyder glädje.
– Livet utan dans? Ja, det kommer väl när jag blir 90 eller 100, men jag hoppas jag kan hålla på hur länge som helst.
En utmaning med tekniken
Därför var det extra svårt när hon i och med den nya karantäntillvaron inte längre kunde gå på sina dansklasser.
– Allra först blev jag väldigt ledsen för jag blev av med alla mina kontakter utåt. Jag träffade ingen och jag saknade sällskapet. Nu har jag väl vant mig.
Det som räddar Inger Sparrvik är att hon får träningsvideos från sitt gym och dansvideos från sin lärare i orientalisk dans skickade till sig. Först var det en utmaning med tekniken. Hon vägrar att gå med i Facebook. Det skulle bara ta en massa tid, tycker hon. Istället fick hon hjälp att ladda ner Whatsapp i telefonen. Dit skickas nya dansklassinspelningar som hon spelar upp i vardagsrummet där hon försöker lära sig koreografin.
– Man får göra det så bra man kan inomhus och sysselsätta sig. Det är upp till mig själv vad jag gör.
Hennes bästa råd till andra äldre i samma sits är att se till att skaffa rutiner och att göra saker som man tycker är roligt.
– Sysselsätt dig med vad som helst, blommor, lyssna på musik eller handarbete. Gör något, sitt inte stilla hela dagen. Då får du ont i ryggen och blir sjuk.
Samtidigt gillar inte Inger Sparrvik att kategorisera sig som ”äldre” eller ”70-plussare”. Hon tycker det finns en åldersdiskriminering i samhället.
– Jag tycker inte om att berätta om min ålder. Jag känner mig ju inte så gammal. Jag känner inte ens efter vilken ålder jag har. Det finns ingen ålder. Man har roligt så länge man kan. Tids nog kan du inte ha roligt, men det ska vara långt tid dit, hoppas jag.
LÄS MER:Därför är det viktigt att skydda de äldre från smittan
LÄS MER:Virusutbrottet har förändrat allt för aktiva äldre
Ljusglimtar i krisen
I kristider dominerar de dystra nyheterna flödet men det händer också saker som ger hopp. För att uppmärksamma detta publicerar Göteborgs-Posten varje dag minst en positiv nyhet under vinjetten Ljusglimtar i krisen.
Följ gärna taggen Ljusglimtar i krisen för att få de senaste positiva nyheterna.
