Efter larmet reste sig samtliga på mötet och sprang till sina fordon. Den första tanken var inte alls att det rörde sig om ett misstänkt terrordåd.
LÄS OCKSÅ:Rakhmat Akilov begärs häktad för lastbilsattacken
– Vi har haft mycket knivskärningar vid Åhléns och Sergels torg. Det är problem med missbrukare och ungdomar i området, berättar Christian för GP.
Han tar en paus. Det tåras i hans ögon.
– Medan vi kör får vi information om att det finns skadade på Drottninggatan och på Kammakargatan. Då börjar alla inse vad vi åker till.
"Tänkte inte på mig själv"
Det tog inte många minuter innan patrullen var framme. Christian hann inte tänka särskilt mycket utan det var ett ord som for genom hans huvud.
– Fan, fan, fan. De flesta poliserna har känt på sig att det kommer hända, antingen i Göteborg, Malmö eller här i Stockholm. Vi har fått viss träning och vi har skyddsutrustning men just där tappade jag väldigt mycket.
Vad menar du att du tappade?
– När vi kom fram till Wallingatan var det kaos. Det låg skadade människor överallt längs vägen så jag tog aldrig på mig min tunga skyddsväst eller ballistiska hjälm. Jag tänkte inte på mig själv. Jag tänkte bara att jag måste rädda liv.
LÄS MER:Det här vet vi om attacken i Stockholm
Christian och hans kollega hoppade ur sitt fordon. I det kaos som rådde var det omöjligt att fortsätta köra.
– Vi springer hela Drottninggatan fram tills vi kommer hit till Åhléns. Här ser vi kollegor och ambulanspersonal som hjälper skadade. Vi börjar genast evakuera folk härifrån för just då vet vi inte var gärningsmannen är eller ens hur många gärningsmän det finns.
Så tillägger han:
– Min tanke är hela tiden att det kommer hända fler attacker.
Två poliser hjälpte hundratals
Medan Christian och hans kollega kämpade för att göra sitt bästa på platsen kom det rapporter i media om skottlossningar på både Fridhemsplan och Hötorget. Dessa uppgifter påverkade deras arbete.
– Då måste vi tänka om för vi kan inte skicka folk åt hållen som det potentiellt sett sker andra attacker.
Han understryker att han och kollegan fick en enorm hjälp från Stockholm stads värdar och MTR:s personal på platsen. Det senare är företaget som driver Stockholms tunnelbana och pendeltåg. Christian är i efterhand förvånad eftersom deras personal inte har någon träning inför den här typen av händelser.
– De bara hjälpte till och gjorde det vi bad om. Vi var två stycken poliser som lyckades hjälpa hundratals människor. Jag minns att det var en liten mörk man med MTR-väst som sprang och skrek och gjorde ett fantastiskt jobb.
Efter en stund tog Christian en kort paus i arbetet för att ringa hem till sin egen familj. Han ville kolla att alla var i säkerhet.
– ”Mår alla bra? Var är barnen?” Det gick nog på 30 sekunder. Sen la jag på. Jag tänkte att jag måste jobba. Jag kände inte att jag kunde prata i telefon, återger Christian.
"Jag har mått otroligt dåligt"
Arbetet varade i väldigt många timmar i fredags. Måndagen är Christians första dag tillbaka på jobbet.
– Jag har mått otroligt dåligt men jag mår bättre nu. Jag har bra stöd hemifrån och från jobbet. Dessutom blir jag jätteglad av att vara här och få så mycket uppskattning.
Precis då kommer en dam fram och ger Christian en blomma. Därpå följer en riktigt varm kram.
– Det är tur att vi har er. Ni har varit helt fantastiska, säger damen.
LÄS OCKSÅ:Sverige förenades i tyst minut för offren
Christian betonar även allmänhetens insats. Det var flera som hjälpte skadade människor som sa att de var militärt tränade sjukvårdare. Han ger även en eloge till ambulanspersonalen som var snabbt på plats.
– Det här är nåt som har drabbat alla. Det finns nog ingen som inte är berörd: alla som var här, de som har förlorat nån, anhöriga till alla som har jobbat med det här och mår enormt dåligt.
Blommorna motar bort ångesten
Medan vi pratar kommer flera personer fram och ger honom blommor. Alla tackar för insatsen utan att egentligen veta att han var en av de första poliserna på plats. Folk är tacksamma mot alla poliser som jobbat. Trots all uppskattning känner Christian ångest.
– Jag kan inte sluta tänka på om jag hade kunnat göra något bättre eller annorlunda men jag försöker tänka att vi tillsammans måste gjort ett otroligt bra jobb. Vi poliser har höga krav på oss själva. Vi tror alltid att vi ska kunna göra mer. Nu tänker jag att det inte går att förbereda sig för nåt sånt här. Man kommer att agera som man gör.
Precis när vi pratat klart kommer hans kollega och säger att det är dags att åka vidare. Under tiden som vi pratat har han hunnit få ihop en hel bukett av blommor. Innan han åker vidare sätter han omsorgsfullt en blomma efter en på sina kollegors piketbuss. Blommorna går i arv och kan förhoppningsvis förvandla en del ångest till lugn.
