I trappan mellan TT:s redaktion och teleprintcentralen på våningen nedanför står Britt-Marie Seibold. Hon är nattredaktör och ska på signal från kvällschefen ge klartecken att skicka den nyhetsflash som legat klar sedan strax efter halv tolv på natten: ”Olof Palme skjuten”.
– Då ropade kvällschefen: ”Ändra flashen till ’Olof Palme död’”, säger Britt-Marie Seibold.
Klockan är 00.20, natten till den 1 mars 1986, när telegrammet går ut till landets nyhetsredaktioner. Då har det gått exakt 59 minuter sedan skotten föll på Sveavägen i centrala Stockholm. Det ska dröja ytterligare 50 minuter innan allmänheten kan höra Sveriges Radios första extrasändning om mordet.
Vid det laget har såväl brittiska BBC som isländsk public service hunnit rapportera att statsministern är mördad.
– Det handlade väldigt mycket om enskilda människor som tänkte stort och lyckades få ut nyheten tidigt. Få svenska redaktioner hade en struktur som var mogen för att ta hand om så här stora händelser på natten, säger Lennart Weibull, professor i masskommunikation vid Göteborgs universitet.
Mordet på statsminister Palme förändrade bilden av Sverige som den trygga demokratin i norr. Det förändrade också svenskens självbild.
– Plötsligt var vi en del av världen, från att ha varit en liten folkhemsankdamm, säger Margareta Cronholm, som 1986 arbetade för Sveriges Radios publik- och programforskningsavdelning.
Publikundersökningar gjordes regelbundet och dagen efter mordet blev hon kontaktad av forskare från Lunds och Göteborgs universitet. De ville veta hur nyheten om Palmemordet hade nått ut till allmänheten.
– Det spreds oerhört snabbt, främst via radio och faktiskt mellan människor, säger Margareta Cronholm.
Enligt hennes undersökning nåddes 32 procent av svenskarna av nyheten om mordet via Sveriges Radios sändningar. En lika stor andel fick höra om det från bekanta eller familjemedlemmar. Äldre tonåringar och unga vuxna utgjorde den grupp där nyheten först fick stor spridning. Många hade gått ut på fredagskvällen och på krogar och dansgolv spreds ordet från mun till mun.
– Sedan var ”Gomorron Sverige” väldigt viktigt. Det var ofta barn som berättade för sina föräldrar att ”det har hänt något”. De satt och väntade på att titta på tecknade serier, säger Lennart Weibull.
Jämfört med dagens uppkopplade samhälle måste dock spridningen av nyheten betraktas som ett ganska långsamt skeende. Vid 07.00 på lördagsmorgonen kände 27 procent av befolkningen till att Olof Palme hade blivit mördad. En halvtimme senare var siffran uppe i 38 procent och efter klockan 08.00, då SVT vanligen sände ”Gomorron Sverige”, steg den till 54 procent. Men först vid lunchtid på lördagen hade 98 procent av befolkningen nåtts av informationen.
På Sveriges Radio uppstod omedelbart en häftig intern diskussion om varför det tagit nattpersonalen nästan en timme att få ut nyheten. Mordet på Olof Palme förändrade inte bara bilden av Sverige, utan även de svenska nyhetsmedierna. Den 17 november 1986 införde Sveriges Radio nyhetssändningar dygnet runt.
– Det skedde en stor förändring på många redaktioner. Man fick mer ordning på nattbemanningen, säger Lennart Weibull.
FAKTA: Så här spreds nyheten om mordet
Klockan 00.20: TT skickar flashen ”Olof Palme död.”
Klockan 01.10: Sveriges Radio håller en extrainsatt sändning. Brittiska BBC har då redan sänt nyheten.
Klockan 03.15: Nyheten rapporteras på text-tv.
Klockan 04.00: I tv sänds ett Extra Rapport.
Källa: Kungliga biblioteket
Så här fick svenskarna nyheten om mordet
Via radio: 32 procent
Via tv: 13 procent
Via morgontidningar: 20 procent
Via personlig kontakt: 32 procent
På annat sätt: 1 procent
(2 procent av befolkningen kände inte till nyheten)
Så här dags nåddes svenskarna av nyheten
Före kl 01.00 - 2 procent
Kl 01.00-03.00 - 7 procent
Kl 03.00-07.00 27 procent
Kl 07.00-07.30 38 procent
Kl 07.30-08.00 54 procent
Kl 08.00-08.30 74 procent
Kl 08.30-09.00 80 procent
Kl 09.00-10.00 91 procent
Kl 10.00-12.00 96 procent
Kl 12.00-24.00 98 procent
Källa: Sveriges Radios publikundersökning
