Den brokiga hundfästingen (Dermacentor reticulatus) har i år hittats på två platser i Sverige. Arten kan bära på en malarialiknande parasit, som hos hundar kan leda till den potentiellt dödliga sjukdomen babesios.
Den brokiga hundfästingen (Dermacentor reticulatus) har i år hittats på två platser i Sverige. Arten kan bära på en malarialiknande parasit, som hos hundar kan leda till den potentiellt dödliga sjukdomen babesios.

Brokig hundfästing hittad i Sverige

Den brokiga hundfästingen har i år hittats på två platser i Sverige. Arten kan bära på en malarialiknande parasit, som hos hundar kan leda till den potentiellt dödliga sjukdomen babesios, rapporterar SR Vetenskapsradion.

ANNONS
|

Utöver det kan den sprida ytterligare ett 40-tal sjukdomar, som även kan smitta människor. Fästingen är än så länge så ovanlig i Sverige att Anders Lindström, insektsforskare på Statens veterinärmedicinska anstalt, inte ser någon större anledning till oro.

- Det är ungefär som vår vanliga fästing. De spelar väl lite i samma liga, men den här är inte lika sugen på människor, säger han till TT.

ANNONS

Det första fyndet i Sverige gjordes på Kullen i Skåne 2010, då en kvinna hittade den på sitt ben efter en promenad. I Dalarna hittades den brokiga hundfästingen på en hund 2012, men det visade sig att den blivit smittad i Frankrike. I år har två fynd gjorts i Skåne, det ena i Falsterbo och det andra i Tomelillatrakten.

Till Sverige misstänks den ha kommit via flyttfåglar. Fästingarten har spridits norrut i takt med att det blivit varmare.

- Det är mer eller mindre förväntat. Med klimatförändringar är det så, arter rör sig norrut och hela klimatförändringen är kanske mer oroande än de enskilda arterna. Vi vet inte vad det kommer att föra med sig, säger Anders Lindström.

TT

Fakta: Fästingar

Fästingarna tillhör klassen spindeldjur. De omfattar 900 beskrivna arter inom tre familjer. De finns över hela världen, rikligast i tropikerna. I Sverige har hittills 20 arter påträffats.

De flesta fästingar genomgår tre stadier: larv, nymf och vuxen. Larver och nymfer behöver suga blod för att kunna utvecklas till nästa stadium. De vuxna honorna måste ha en blodmåltid för att kunna lägga ägg. Däremot behöver inte de vuxna hannarna blod.

Vid fästingbett kan sjukdomar överföras, exempelvis TBE, borrelia och fästingfeber. I varmare länder kan fästingarna överföra fläcktyfus.

Källa: NE

ANNONS