Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Brandman: Mirakel att inte fler dog

Det var scener ur en mardröm. Blodet, spåren från lastbilen och de släckta människoliven mitt i centrala Stockholm. Men det brandmannen Stefan Nilsson, en av de första på plats, kommer minnas bäst är allmänhetens insatser. - Det är ett mirakel att inte fler dog, säger Stefan Nilsson.

Stefan Nilsson och hans kollegor på Kungsholmens brandstation hade precis packat ihop utrustningen från en dykövning ute på Skeppsholmen när det första larmet kom. Lastbil inne på Åhléns. Många skadade.
- Vi förstod direkt var det handlade om. Man hade förberett sig för det mentalt någonstans, säger Stefan Nilsson.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

"Han hade haft en enorm fart"

Trots att brandmännen inte hade sin ordinarie utrustning åkte de raka vägen till attentatsplatsen. Tiden var knapp. 
I korsningen vid Kungsgatan–Drottninggatan, några hundra meter från Åhléns, såg han de första mardrömsbilderna. De mörka däckspåren från lastbilen. Och blodet och kroppsdelarna. 
- Rent yrkesmässigt skilde sig synen inte jättemycket från en allvarlig trafikolycka. Men det var när jag såg däckspåren som händelseförloppet blev tydligt. Vart gärningsmannen kommit ifrån. Att han gjort detta med flit. Betongssuggor hade slungats iväg 25–30 meter. Han hade haft en enorm fart, säger Stefan Nilsson.

I närheten, vid en av portarna, låg en svårt skadad kvinna. Runtomkring stod flera andra.
- Hon hade lyfts dit av några civila. Jag sa åt dem att brandkår var på plats och att de kunde flytta på sig. Då tittade en man upp. Han sa att han var läkare. Andra folk skrek: ”Jag är sjuksköterska”, ”Jag har jobbat i krigszoner. Hur kan jag hjälpa?”.  De gjorde allt de kunde för att rädda kvinnans liv, säger Stefan Nilsson.

Lastbilen stod faskilad i Åhlens

Samtidigt sökte hans kollegor efter andra skadade. Längre bort låg en person avliden mitt på gatan. Och i slutet av Drottninggatan gatan stod den. Den stora lastbilen, fastkilad i Åhléns. I förarhytten låg något explosivt som hade brunnit. 

- Det låg någon under lastbilen, säger Stefan Nilsson.
Han blir tyst en stund. Sen fortsätter han beskriva kollegorna som påbörjade arbetet med att lyfta hela lastbilen för att få loss den döda personen som satt fast under. I förarhytten låg fortfarande resterna av det explosiva föremål som brunnit. 

"De som hjälpte till räddade livet på kvinnan"

- De jobbade så fram till sent på natten. Timme efter timme. De hade påbörjat detta och ville avsluta det på ett fint sätt för personen som låg där under, säger Stefan Nilsson.
Han berättar hur han själv hjälpte den skadade kvinnan i porten. Ett gäng privatläkare från en klinik i närheten anslöt sig och hjälpte till med morfin. Stefan och hans kollegor körde därefter kvinnan till Karolinska sjukhuset. Om hon fortfarande lever idag vet han inte.
- Allt jag vet är att de som hjälpte till räddade livet på kvinnan där och då, säger Stefan Nilsson.

Sorg och ilska

Arbetet längs Drottninggatan pågick till sent in på natten. De skadade transporterades snabbt iväg till sjukhus och de avlidna täcktes över. Personer som betraktat händelserna inifrån de stängda butikerna släpptes ut. Enligt Stefan Nilsson var det ett mirakel att inte fler dog. 
- Det mest tragiska är när man förstår att barn är skadade. Det fastnar på minnet. Inuti känner jag både sorg och ilska. 

Dagen efter, på lördagen, återvände Stefan och hans kollegor för att fortsätta arbetet. I bakgrunden hördes fotsteg och röster från allmänheten som kommit för att se gatan med egna ögon.
- Någonstans är det den känslan därifrån jag tänker på nu när man börjat smälta vad som hänt. Alla brandmän, poliser och ambulanspersonal som kämpade ihop. De civila som ställde upp för varandra. Och värmen från allmänheten. Vi stod där och spolade bort blod från gatan samtidigt som människor kom och lade blommor på polisbilar och brandbilar. Värme och medmänsklighet. Det är något jag alltid kommer bära med mig.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.