Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Björklunds kärva budskap till M

Jan Björklund skickade hårda markeringar åt alla håll, förvisso. Men det var den mot moderatledningen som drog överlägset flest applåder. Det säger oss något.

Det var en ovanligt koncentrerad och skarp Jan Björklund som invigningstalade på Liberalernas riksmöte i Västerås. Den stora nyheten i talet var att Liberalerna vill se en stor satsning på polisen: dagens 20 000 poliser ska bli 25 000 inom några år.
Att utbilda så många nya poliser tar tid, så till en början ska man se till att 2 000 fler än i dag kan jobba i yttre tjänst, med hjälp av fler civilanställda och att arbetsuppgifter – som till exempel passhantering – flyttas från polisen.
Dessutom föreslår Liberalerna att kommunerna ska få bidrag för att anställa trygghetsvakter samt att poliserna ska få en löneökning på 4 000 kronor i månaden.
Löftena var en liten, konkret parentes i ett i övrigt ideologiskt drivet tal – där Jan Björklund hyllade friheten och liberalismen.
Det handlade om kampen mot hedersförtryck i svenska förorter – "den största jämställdhetsutmaning vi står inför". Och om religiös extremism, inte minst i konfessionella friskolor. Liberalernas ledare använde  Römosseskolan i Göteborg som exempel när argumenterade för ett förbud mot nya religiösa skolor.
Han markerade kraftigt mot socialdemokraterna när han etiketterade regeringens skattepolitik som företagarfientlig. Men det var när man vände sig åt höger som det brände till på allvar. 
Jan Björklund berättade om glädjen han kände 2001 när han och hans fru var på väg mot Korea för att adoptera sin äldste son. Och sa att detta inte hade varit möjligt i Sverigedemokraternas Sverige. Att Jesper inte hade varit välkommen – eftersom SD inte tycker att utomeuropeiskt födda barn kan anpassa sig här.
Den skrivningen är numera bortplockad ur SD:s partiprogram – men Jan Björklund slog ändå fast att Sverigedemokraterna har "en fot kvar i den rasistiska myllan". Och att partiet är emot all den socialliberalism som han står för.
Han vände sig direkt till "den moderata ledningen och väljarna" med ett tydligt besked "Liberalerna kommer inte att medverka till att ge makt och inflytande till Sverigedemokraterna".
Medan man väntade på att applåderna skulle ta slut fick man gott om tid att fundera på vad det här betyder. 
Bortsett från lite frostigare samtalston nästa gång alliansledarna träffas innebär det att Anna Kinberg Batra och Moderaterna står väldigt ensamma i sin mer tillåtande syn på SD.
Det medför i sin tur att Alliansen allt mer ter sig som en tankefigur. Att gå till val gemensamt, när uppfattningen om vad man ska göra efter valet skiljer sig åt så radikalt framstår som ganska besynnerligt.
Hur partierna själva ser på just detta började bli allt mer angeläget att få ett svar på.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.