Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

ANALYS: Tre partier spelar huvudrollen

De rödgröna behåller greppet och är fyra procentenheter större än Alliansen. Men Moderaterna tycks i alla fall inte förlora på att Anna Kinberg Batra lämnat partiledarposten.

September månads väljarbarometer från GP/Sifo visar att det politiska landskapet i stort sett ligger stilla – trots en sommar och höst fylld med dramatik.
Sedan förra mätningen har Anna Kinberg Batra avgått som Moderaternas partiledare. Även om partiet i dag saknar en ledare har väljarna inte reagerat negativt. I mätningen får M 17,2 procent, en procentenhet mer än i augusti. Förändringen är dock inom felmarginalen.

LÄS MER: GP/Sifo: Låg rörlighet inför nästa års val

Väljarna avvaktar

Att näste partiledare sannolikt heter Ulf Kristersson är bekant. Väljarna vet förstås också att han arbetat nära Anna Kinberg Batra. Så i vilken mån bytet kommer innebära att den politiska kursen förändras är oklart – mot den bakgrunden är det logiskt att det inte skett några större kast i väljarnas beteende.
Sommaren och inledningen av hösten har också präglats av en stor aktivitet hos oppositionspartierna i frågan om misstroende mot enskilda stadsråd. Diskussionerna har blottat motsättningar inom Alliansens och i torsdags kväll var sprickan fullbordad, när Liberalerna och Centern valde att avstå från den misstroendeförklaring mot försvarsminister Peter Hultqvist som de fyra partierna tidigare varit ense om.
De senaste turerna har inte fångats upp av den aktuella mätningen, så vad sprickan i Alliansen kommer att innebära för väljarnas förtroende kommer att visa sig först senare. Men så här långt har de borgerliga partierna i vart fall inte vunnit på sin tuffa ton mot regeringen. Alla förändringar är inom felmarginalen, men helt klart är att Centerpartiet tappat något från sina toppsiffror i våras och att Liberalerna återigen ligger farligt nära riksdagsspärren.

M, L, C i huvudroll

Just de här tre partierna – Moderaterna, Liberalerna och Centern – spelar på många sätt huvudrollen i svensk politik för närvarande.
Liberalerna och Centern har under en period dragit in mer mot den politiska mitten. Inte minst i relation till Moderaterna och Kristdemokraterna som samtidigt rört sig åt andra hållet. På det sättet kom sammanbrottet för Allianssamarbetet i torsdag inte som någon större överraskning – men den stora frågan är förstås vad som händer härnäst.
Kommer Ulf Kristersson, om han blir Moderatledare, prioritera att försöka lappa ihop Alliansen – eller kommer hans fokus ligga helt på att försöka lyfta det egna partiet? Och vilken väg bedömer han är den rätta för att lyckas med det? Hittills har hans svar på frågor som rör förhållandet till Sverigedemokraterna varit relativt lika de Anna Kinberg Batra gav.
Kommer Liberalerna – som är i desperat behov att locka till sig fler väljare – välja att bryta sig loss helt ur Alliansen och öppna för överenskommelser med Socialdemokraterna? Med tanke på hur hårt Jan Björklund bundit upp sig vid att aldrig medverka till att Sverigedemokraterna får någon slags inflytande i svensk politik framstår en sådan utveckling inte som helt osannolik.

MP:s problem kvarstår

På andra sidan blockgränsen fortsätter Miljöpartiets problem. Partiet har fått betala ett högt pris för att var med och axla regeringsmakten. När höga ideal och slipats av i realpolitikens namn har väljarna försvunnit. Senast i veckan fick vi en tydlig illustration på detta när frågan om ensamkommande barn debatterades i riksdagen – och det var uppenbart att MP inte alls vill stå bakom den politik man faktiskt är med och för i regeringsställning.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.