Kanske är det den interna maktkampen som har fått Jan Björklund att ställa sig framför spegeln, ta en titt och fundera på om han är helt nöjd med det han ser. Eller så är det något annat – men någonting har hänt.
Efter att Kartellens "Välkommen till mina områden" klingat ut målade Jan Björklund upp en bild av hur alla inte upplever den frihet som han själv gjorde, eller han söner gör nu, av att sommarlovet är här. Det handlar om våra förorter och hur en ny underklass håller på att växa fram – och precis som på presskonferensen tidigare på dagen slog Liberalernas ledare fast att det här är den största uppgiften Sverige har att hantera under de kommande åren – att få landet att hålla ihop igen.
Från krav till lyft
Hur en politiker som hittills mest profilerat sig på hårdare krav på skoleleverna och ett svenskt Natomedlemskap plötsligt vill lägga det mesta av sin energi på att lyfta utsatta förortsbor kan man förstås fundera på. Jan Björklund gav själv en förklaring som handlade om hur han i sin ungdom ryckts med i nyliberala strömningar som en reaktion på uppväxten i ett socialistiskt kvävande Skene – och att han med åren och ökad livserfarenhet prövat nya tankar.
Och så kan det väl vara. Men när han på traditionellt Björklundmaner lekte med formuleringar som "social välfärd utan socialism, för mig är det socialliberalism" var jag nog inte ensam i publiken om att tänka att han egentligen vände sig till Birgitta Ohlsson. Eller till de delegater till höstens landsmöte som ännu inte bestämt sig i partiledarfrågan.
En slipad taktiker
Hur det än ligger till med den saken, så måste man nog konstatera att Jan Björklund är en slipad taktiker som känner av hur vindarna i – och utanför – partiet blåser. För sedan Moderaterna öppnade för samtal med SD och började falla som en sten i opinionen är det Centerpartiet som vuxit – inte Liberalerna, som brukar vara det parti som byter väljare med Moderaterna.
Alltså måste någonting göras. Därför ser vi – precis som i Järva för några veckor sedan – en stenhård markering mot Sverigedemokraterna samt en ny huvudfråga som handlar om att bekämpa klyftor.
Sedan – och det är viktigt att påpeka – har Liberalerna förstås inte samma recept för att lappa ihop Sverige som partierna på andra sidan blockgränsen. Istället handlar det till exempel om enkla jobb, ökade möjligheter till rut-avdrag, krav på motprestation för att få försörjningsstöd och fler bostadsrätter i förorterna.
Man kan ha massor av praktiska invändningar, som hur det egentligen ska gå till att få de bästa lärarna – om man nu ens vet vilka de är – att jobba i förorten. Men en sak är helt klar. Även om Liberalerna väljer att inte byta partiledare, så har någonting redan hänt.
