President Joe Bidens budskap under resan till Israel och Saudiarabien var: USA kommer inte att överge Mellanöstern och lämna ett tomrum som fylls av Ryssland, Kina eller Iran. Vad det innebär är oklart.
Men utspelet kommer i osäkerhet över om det blir ett nytt avtal om Irans kärnenergiprogram, det som Bidens företrädare Donald Trump hoppade av. Det kan sluta med fortsatta sanktioner och ökad regional krigsrisk.
Samtidigt rasar den iranska regimen mot livstidsdomen i Sverige mot den 61-årige iraniern Hamid Noury för folkrättsbrott och mord. Det underblåser motsättningarna med väst.
För att bryta isoleringen ökar Teherans beroende av Moskva och Peking. I veckan möts också presidenterna för Iran, Ryssland och Turkiet i den iranska huvudstaden. Deras relationer är full av motsägelser, men de har gemensamma ekonomiska, politiska och militära intressen.
LÄS MER:Historiska domen: Livstids fängelse för folkrättsbrott
Sverige är en bricka i spelet
De vill ha en för dem acceptabel lösning på konflikten i Syrien, med fortsatt inflytande och närvaro. De deltar militärt, direkt eller genom ombud, men av olika skäl och bara delvis på samma sida: Ryssland och Iran stöder regimen i Damaskus, Turkiet slåss i norra Syrien mot rester av IS men framför allt kurdiska grupper.
Det är dock mer komplicerat än så. Turkiet balanserar mellan olika nationella och geopolitiska mål. I det sammanhanget är Sverige en bricka i ett maktspel mot främst USA, men även övriga Nato och EU.
Detta sker i ett historiskt ovisst läge när de västallierade till varje pris måste hålla sams och visa enighet. Kriget i Europa går snart in på sjätte månaden och har, enligt Vladimir Putin, bara börjat. Den säkerhetspolitiska ordningen är raserad och Nato och Sverige rustar på ett sätt som inte har skett sedan kalla kriget.
Flyktingavtalet fortfarande aktuellt
Erdogan vill medla mellan Ryssland och Ukraina – just nu för att häva blockaden av ukrainskt spannmål – men förser Ukraina med attackdrönare som sätts in mot ryska trupper. Den iranska ledningen är tvärtom beredd att stärka Rysslands krigsmakt i Ukraina med vapenbärande drönare, enligt USA.
Gällande EU vill Turkiet bli medlem, men det går inte under Erdogans allt mer auktoritära styre. Det starkaste bandet till EU är avtalet om flyktingar från 2016, där Turkiet mot betalning ska förhindra att de söker sig till Europa. Det är ett argument som den turkiske presidenten har spelat ut för att sätta press på Bryssel.
I det ljuset ska vi också se hotet om att det turkiska parlamentet inte säger ja till Sverige och Finland som medlemmar om de inte terrorstämplar kurder och lämnar ut regimkritiker. Det är krav som tidigare har riktats mot länder som Tyskland och USA, och avvisats. Dessutom är de redan med i Nato.
Känsligt förhållande till Grekland
Förhållandet till EU- och Nato-landet Grekland är känsligt. Turkiet har territoriella anspråk i Egeiska havet, i östra Medelhavet och kring Cypern. Det grekiska luftrummet kränks och spänningen har stigit de senaste veckorna.
Den grekiske premiärminister Kyriakos Mitsotakis uppmanar president Erdogan att klargöra om han delar inställningen som hans koalitionspartner Devlet Bahceli har uttryckt på ett provokativ karta där grekiska öar som Kreta, Rhodos, Lesbos, Chios och Samos tillhör Turkiet.
En talesman för amerikanska UD säger att Greklands suveränitet och territoriella integritet inte kan ifrågasätts. Grannländerna manas att upprätthålla fred och säkerhet och att lösa tvister på ett diplomatiskt sätt, att undvika retorik och handlingar som kan eskalera spänningar ännu mer.
Vill villkora försäljning av stridsflyg
I USA ställs villkor för försäljningen av F-16 stridsflygplan till Turkiet: Greklands får inte utsättas för kränkningar. Tysklands ambassadör i Aten Ernst Reichel säger att "alla utmaningar mot Greklands territoriella integritet och suveränitet är oacceptabla."
Slutsatsen: President Erdogan för ett högt spel med omvärlden och av inrikespolitiska skäl inför nästa års turkiska val. Maktpositionen är till skillnad för hans allierade Putin, i varje fall för överskådlig tid framåt, inte garanterad. I den besvärliga sitsen sitter två tills helt nyligen alliansfria nordiska länder i kläm.
LÄS MER:Putin och Erdogan ska ses i Iran
