Svalöv och Älvkarleby ger oss inget facit

"Det svåraste har väl egentligen varit att få alla till bordet. Att få ihop den första sittningen mellan samtliga partier”, säger Teddy Nilsson (SD), kommunalråd i Svalöv i GP:s reportage.

Det är ett på många sätt tänkvärt uttalande.

Det brukar heta att politik är att vilja. En kanske väl så giltig sanning de senaste åren är att politik är att inte vilja. Väldigt mycket har handlat om att konstruera förbehåll och sätta upp ramar för vem man kan prata med och hur.

Så. I Svalöv var det alltså ett stort steg bara att få alla att acceptera tanken på att överhuvudtaget prata med varandra. När man väl gjorde det gick alla andra problem att lösa.

Hisnande i och för sig. Men vi ska akta oss för att dra för stora växlar av det.

Personkemi betyder mycket

Mycket skiljer kommunpolitik från rikspolitik. På kommunal nivå finns exempel på alla möjliga styren och i reportagen från Svalöv och Älvkarleby får vi en god inblick i varför det är så: den lokala politiken är mer handfast och pragmatisk, det handlar om problem mitt framför näsan på alla inblandade, och som ska lösas. Då blir personkemi ofta viktigare än partifärg.

Så är det inte i rikspolitiken, och det av flera skäl.

Med all respekt för att det kan vara klurigt att bestämma om man ska bygga ett badhus i Skutskär så innehåller rikspolitiken andra frågor, som kräver att man kan lita på sina samarbetspartner på ett annat sätt. Man vill kanske inte vara alltför nära kopplad till en partiledare som har svårt välja mellan Biden och Putin när den senare invaderar ett demokratiskt grannland, för att ta ett aktuellt exempel.

Rikspolitik mer ideologisk

Rikspolitiken är dessutom av nödvändighet mer ideologisk. När lagar ska stiftas eller beslut i stora fördelningspolitiska frågor ska fattas är personkemi sekundärt. Då handlar det istället om vad en hel rörelse tycker och vilken riktning ett kongressbeslut pekat ut. Har partierna olika syn på allt från rot och rut till friskolor, så spelar det mindre roll om Nooshi Dadgostar och Annie Lööf trivs i varandras sällskap eller ej.

På ytan ser den konstellation som styr Svalöv ut ha fått ihop sitt lag bäst på riksplanet. M, KD och L har samarbetat tidigare – och M, KD och SD har hunnit prata ihop sig under en ganska lång tid.

Men är de redo? Sverigedemokraterna har ingen erfarenhet av att styra på den nivån och det kan mycket väl bli jobbigt för partiet att ta helhetsansvar. Ett exempel: de som tar över efter valet kan få administrera den största flyktingvåg som någonsin kommit till vårt land. Det kommer att kräva att man skjuter till resurser och att man förmår frivilligorganisationer och privatpersoner att ställa upp. Går det att kombinera med kampanjer om att Sverige är fullt och flygblad till flyktingar om att söka sig någon annanstans? Hur kommer väljarna ta det?

Fler problem än att få alla till bordet

För de partierna som styr Älvkarleby – S, V, MP och C – är problemen av ett annat slag, om de tillsammans ska styra landet efter valet. Vänsterpartiet och Centerpartiet tycker verkligen helt olika i stora delar av den ekonomiska politiken.

Om Socialdemokraterna överhuvudtaget ska ha en chans att få till ett hållbart styre så behöver de får alla partier till bordet. Det lär bli svårt nog bara det. Och inget talar för att det skulle lösa alla bekymmer för Magdalena Andersson, så som det gjorde för Teddy Nilsson i Svalöv.

LÄS MER:Hbtq-bråk och maktkamp – här styr SD med borgerliga partier

LÄS MER:Älvkarleby

TEXT

Arne Larsson

arne.larsson@gp.se