Midsommarafton 1981 fylldes gräsmattan framför Jonsereds herrgård med förväntansfulla människor. Landshövdingen Åke Norling stod på en provisorisk scen och höll ett invigningstal för den nya turistattraktionen: Lyckoland.
Lyckoland var konstsamlaren och dödsryttaren Bert Tybecks idé. Hans fästmö konstnären Ewa-Lena Ståhl hade bara några år tidigare köpt herrgården och tillsammans hade de renoverat och förvandlat den till ett konstgalleri – och nu även marken runtomkring till en nöjespark.
Landet bjöd på en rad vitt skilda upplevelser: I Forntidsdalen utlovades man få resa 100 miljoner år tillbaka i tiden och se dinosaurier i naturlig storlek. I ”Sagans värld” hade miniatyrhus som Pippi Långstrumps Villa Villekulla och en Tomteverkstad utplacerats ut i skogen. Dessutom fanns barnkarusell, servering och en herrgård full med konst för den som var mer intresserad av det.
Husens historia
I en serie artiklar berättar GP:s Partilleredaktion historierna som gömmer sig bakom fasaden på några av Partilles alla märkvärdiga hus.
Klicka på följ-ikonen här intill vid taggen Partille för att inte missa nästa del.
Alla artiklar om Partille hittar du även på den nyskapade sidan gp.se/partille.
Tog bild med dinosaurie
Parken blev snabbt populär och drog till sig många besökare. En av dem var Stefan Chessa som då var tio år. I en Facebookgrupp har han delat med sig av några bilder från sitt besök i parken.
– Jag tyckte det var jättecoolt. Det fanns inget liknande i Göteborgstrakten på den tiden och läget vid herrgården var ju jättefint, skriver han till GP.
Jag tyckte det var jättecoolt. Det fanns inget liknande i Göteborgstrakten.
Men den upplevelsen delades inte av alla. Flera andra kommentarer i tråden visar på ett delat intryck.
”Jag vet att jag var där en gång. En mycket märklig företeelse”, skriver en.
”Var där en gång med min son när han var en 7-8 år. Ingen vidare park!”, skriver en annan.
”Senare delen av mitt liv har jag funderat på om jag drömt detta eller om det faktiskt var sant”, skriver en tredje.
”Ett rent helvete”
I en artikel som publicerades i GP den 27 juli 1981 kallar grannar Lyckolandet för ett rent helvete. 35 omkringboende grannar beskrivs ha lämnat in en skrivelse till kommunstyrelsen mot vad de kallar för en ”tvivelaktig jippoverksamhet”.
Man är emot att området som tidigare var allmänning nu hägnats in och att parken skapar trafikkaos när alla bilar ska ta sig genom de smala broarna vid Jonsereds fabriker. En kvinna säger till GP att hon fick stå i bilkö i 20 minuter för att komma hem efter att hon köpt en tidning en söndag.
När tidningen intervjuar grannarna står de och räknar antalet bilar som passerar genom Jonsereds fabriker.
”Förra söndagen hade vi 550 bilar som körde upp och sedan tillbaka. Ytterligare 500 bilar parkerades strax efter infarten. Passagerarna gick sedan upp för backen”, säger en annan upprörd granne.
Bodde granne med herrgården
Gunnar Samuelsson, 90 år, som är född och uppvuxen i inspektorsvillan som i dag kallas för Villa Martinsson och ligger bredvid herrgården, följde utvecklingen och den tilltagande ilskan på nära håll.
– Det var ju ganska populärt. Det kom mycket bilar och många fick parkera nere vid fabrikerna, men så farligt var det inte tycker jag.
– Jag vet att Gais var engagerade och satte upp staketet runt parken. Jag undrar om det inte var så att de till och med betalade det, säger han.
När jag sade att det var alla tiders körde han bara iväg.
Gunnar arbetade på den tiden som elektriker. Han hjälpte ofta Ewa-Lena Ståhl och Bert Tybeck med belysningen av konsten på Herrgården och hade en god relation med herrgårdsparet.
– Jag minns att en granne en gång körde fram i sin bil och frågade genom rutan vad jag tyckte om parken. När jag sade att det var alla tiders körde han bara iväg.
Ett halvår efter öppnandet, den 11 februari 1982, försattes Jonsereds herrgårds AB i konkurs.
–Jag misstänker att det inte höll längre när när de försökte stoppa honom på alla möjliga sätt, säger Gunnar Samuelsson.
Bert Tybeck om besvikelsen
Efter konkursen berättar Bert Tybeck om sin besvikelse i Göteborgs-Tidningen, GT:
”Meningen med parken var att vi skulle bygga upp den och sedan skänka bort den. Det känns tungt när man jobbat så hårt för en sak. Men än har vi inte gett upp hoppet”, säger han till tidningen.
Hoppet står till tre intressenter som tillsammans med Bert Tybeck vill fortsätta driva parken, däribland fotbollsföreningen Gais. Men för att parken ska bli lönsam och locka till sig tillräckligt med besökare krävs det parkeringsplatser och en breddning av vägen.
Kommunalrådet Jarl Kjellberg låter i artikeln positiv till ett återöppnande av Lyckoland och ett tillgängliggörande av herrgårdsmiljön för allmänheten, men hans kollegor på kommunen är inte inne på samma linje.
När frågan tas upp i kommunstyrelsens arbetsutskott är de flesta emot att bredda vägen och bygga fler parkeringsplatser, enligt artikeln.
Nejsägarna vann och Bert Tybeck och Ewa-Lena Ståhl lämnade gården och monterade ner parken.
Jag skulle inte alls beskriva det som grannarna gjorde det. Stökigt och en massa bilar.
Bert Tybeck flyttade efter konkursen till Alingsås och sedan till Malmö där han fortsatte med galleriverksamheten. Han avled 2011. Ewa-Lena Ståhl fortsatte även hon med konsten och bor i dag i närheten av Vättlefjäll, där GP når henne på telefon.
– Jag skulle inte alls beskriva det som grannarna gjorde det. Stökigt och en massa bilar. Vi hade bara öppet dagtid, det var familjer som kom och besökte oss. Vi hade stil på det hela och gjorde verkligen rätt för oss. Djuren var för barnen, för att de som inte hade möjlighet att åka så långt på sommaren skulle få en ovanlig upplevelse. Men grannarna var inte vana vid någon trafik alls, säger hon.
Vad var största anledningen till att parken blev så kortlivad, skulle du säga?
– Det blev för mycket. Jag är konstnär. Det får inte bli så att man inte hinner med måleriet. Lyckoland svävade ut lite grann och jag tyckte inte det var värt att driva vidare. Och så var det ett väldigt motstånd från grannarna, säger Ewa-Lena Ståhl.
Gården togs över av en resebyrå ett kort tag innan professorn Paul Åström och hans fru Elisabet köpte det.
I dag ägs gården av det kommunala bolaget Partillebo och hyrs av Göteborgs Universitet. Det enda som återstår av Lyckoland är en del av det två meter höga staketet längs med järnvägen.
Bert Karlsson köpte dinosaurier
Dinosaurierna som var specialbeställda från England såldes vidare.
– Vi hade friköpt dem för en ganska rejäl summa och de kom med båt. Men var de är i dag har jag svårt att säga. Jag tror att Skara Bert har haft dem, men det vet jag inte säkert. Han var i alla fall på besök minns jag, säger Ewa-Lena Ståhl.
När GP ringer upp Bert Karlsson, som två år efter Lyckolands konkurs öppnade Skara sommarland, minns han direkt.
– Ja, jag köpte en tio-tolv djur och gjorde en sådan anläggning, säger han.
Vet du om de står kvar?
– Några finns väl kvar, men det är nog få. Jag vet att de stod kvar tills jag sålde 1993 men vad som hände efter det vet jag inte.
Jag förstod inte hur de kunde ta betalt ens en gång. Det var för dåligt.
Bert Karlsson berättar att han besökte Lyckoland men att han inte blev imponerad.
– Jag förstod inte hur de kunde ta betalt ens en gång. Det var för dåligt. Det fanns många liknande parker på den tiden. Men de finns inte kvar i dag och det finns en anledning till det.
William Gibsons väg diskuteras än
Personer i Facebooktråden uppger att de ska ha sett flera av djuren på Åtorps herrgård i Munkedal, som i dag är ett hotell. Och några skribenter tror att den mest skräckinjagande tyrannosaurus rex i dag står i Borås djurpark.
Ryktet om Åtorps herrgård verkar stämma. Enligt nuvarande ägare Anders Jönsson stod ett tiotal dinosaurier till beskådan utanför herrgården på 80-talet.
– Men vart de tog vägen sedan vet jag inte. Det enda vi har kvar i dag är en älg i betong som skrämt många gäster hos oss, säger han.
Huruvida någon av dinosaurierna hamnat i Borås får vara osagt. De som kan veta något om den saken har inte gått att nå.
Och hur blev det med breddningen av vägen? Jo, den frågan är än i dag uppe för diskussion på högsta nivå. Nu är det kommunala Partillebos planer på hotell i den gamla stallbyggnaden bredvid herrgården som står och faller med en utbyggnad.
LÄS MER:Nytt förslag om breddad väg till Jonsereds herrgård
Jonsereds herrgård
Jonsereds herrgård vid sjön Aspen, en och en halv mil öster om Göteborg, är en miljö med lång och brokig historia. Hur lång vet man inte riktigt. Men man kan följa den ända till slutet av medeltiden.
Enligt ett kungligt brev förlänades ”Longe Jöns” en av Gustav Vasas krigshövitsmän med gården 1528.
William Gibson som grundade Jonsereds fabriker köpte herrgården på 1830-talet. Godset var därefter i familjen Gibsons ägo i över 100 år.
Den nuvarande huvudbyggnaden byggdes på 1860-talet. William Gibsons son, David Gibson, lät riva den gamla byggnaden och uppförde den nya pampig lantvilla i italiensk stil som står där i dag. Arkitekt var göteborgaren Johan August Westerberg, som även ritat bland annat hotell Eggers vid centralen och baptistkyrkan Tabernaklet på Storgatan.
På herrgården samlades nu Gibsonsönernas familjer och vänner, och många av dåtidens stora kulturpersonligheter. Här fanns trädgårdar med exotiska växter och även ett jordbruk, som under en tid leddes av Gunnar Samuelssons (se texten) pappa.
Godset förblev Gibsonsönernas säte fram till 1954, då den siste avled. Herrgården ägdes då fortfarande av Jonsereds Fabriker AB, som nu hyrde ut den till sin disponent fram till år 1970.
Efter en tid som kontor för ett elektronikföretag köpte konstsamlaren Bert Tybeck herrgården 1979.
I samband med Bert Tybecks konkurs 1982 blev herrgården en resebyrå innan den återigen blev privatbostad och därtill ett förlagshus under bokförläggaren och professorn Paul Åström och hans hustru Elisabet.
Sedan år 2004 är Jonsereds herrgård Göteborgs universitets mötesplats för samverkan, dialog, kreativitet och eftertanke.
Ägare och uthyrare till universitetet var först fastighetsföretaget Wallenstam men sedan 2008 äger och förvaltar det kommunala bolaget Partillebo herrgården.
2014 invigdes Jonsereds trädgårdar som är kommunens fria tolkning av den 1800-talsträdgård som tidigare låg på platsen.
Källa: Göteborgs universitets skrift om Jonsereds herrgård samt Wikipedia
