Niklas Funcke satt på gården utanför sin lägenhet på söndagsmorgonen. Allt var frid och fröjd. Han och sambon satt och pratade medan hunden Max sprang runt. Efter att paret fått varsitt telefonsamtal byttes lugnet ut mot förvirring och panik.
– Efter samtalen satte vi oss ute på gården igen och tjöta. Jag trodde att hon hade hunden, och hon trodde att jag hade den. Efter ett tag kom en polare och frågade: ”Var är Max?”, berättar Niklas.
Den sju månader gamle golden retriever-valpen Max var borta, ingen såg skymten av honom på gården.
– Jag började köra runt i hela Lindome. Det var totalpanik, jag stannade varenda jävel. ”Har ni sett en hund eller!?” ropade jag.
Facebook hade nyckelroll i sökinsats
Efter en stunds letande slog det Niklas att djurengagemanget är stort på Facebookgrupperna i Lindome. Och mycket riktigt ger det snabbt resultat att leta digitalt istället för ute i den gamla verkligheten.
– Jag gick med i en sådan där ”Vad händer i Lindome”-grupp. Det första jag såg var en bild på min hundjävel. Han stod där på stationen och såg skitnöjd ut.
Stationen hunden befann sig på var Kungsbacka station och en av personerna som såg till att Max koppel inte släpade i marken hela vägen dit var Mats Erixon, den gamle långdistanslöparen med mängder av SM-guld på meritlistan. Numer arbetar han som tågvärd och just idag stötte han på en udda passagerare.
– Jag blev lite ställd, jag jobbade ju. Först hade vi fem-tio sekunder på oss, vid stationen i Lindome, innan tåget åkte iväg med hunden på – utan husse och matte.
”Väldigt snäll och fin hund”
Under tio brinnande minuter från Lindome till Kungsbacka försökte Mats lösa problemet med den herrelösa hunden. Till slut kopplades han till Mölndals polisstation via SOS alarm. När tåget anlände till perrongen på Kungsbacka station samlades en skara välvilliga människor vid hundvalpen.
– Vi var nog en fem-tio stycken som stod och pratade om den här hunden. Det var en liten flicka som gick till pressbyrån och hämtade lite vatten till honom. Sen skulle mitt tåg åka iväg och då kom en tjej som skulle ta hunden till Mölndals polisstation.
Mats fattade tycke för hunden som skötte sig fint på tåget.
– Det var en väldigt snäll och fin hund. Han la sig på golvet och verkade njuta riktigt ordentligt av att åka med på tåget. Lite orolig var jag men han var ju så väldigt snäll, det var rätt så skönt.
”Han var la sugen på en pilsner”
När chocken hade lagt sig för Niklas och han fick veta att Max var välbehållen var han inte helt förvånad över Max val av resmål.
– Han brukar vara med ibland här i Kungsbacka på uteserveringen när vi tar en pilsner. Han kände la att han var sugen på en själv, berättar Niklas.
Enligt husse (kort för husbonde) själv är han den gladaste hunden och inte rädd för någonting. Det levde han upp till när han klarade sig igenom en polisbilsfärd och en häktning utan minsta problem.
– Han satt häktad i en halvtimme på Skånegatan. De hade haft så trevligt va. När de öppnade grinden kom han ut och viftade på svansen. Han hade fått godis och så. Gött för polisen att få annat än misär också.
Max har ett chipp som polisen kan läsa av för att få Niklas telefonnummer. På så vis fick han reda på att Max satt inlåst på stationen på Skånegatan i centrala Göteborg.
– Det var bara att åka och hämta honom. Det hela gick ganska fort. Det började vid tiotiden och jag var väl hemma igen vid klockan tolv.
Slut på tjuvåkandet
Nu ska Niklas se till så att det inte blir några fler tjuvåkningar för sin ludne lille vän.
– Jag får sätta ut något staket eller någonting. Och inte släppa honom med blicken igen. Han är en snabb liten rackare.
Men någon bestraffning vankas inte för den lille ”globetrotter-rebellen”.
– Har han fått några böter eller så får han betala av det själv, men så söt som han är går det inte att bestraffa honom.
