I alla språk och i alla tider har det funnits språkliga tabun, ord och fraser som enligt de sociala konventionerna inte ska användas. Dessa konventioner varierar från tid till annan.
Det självklara exemplet är svordomarna. Förbudet har sin grund i Bibeln: ”Du skall icke missbruka Herrens, din Guds namn”. Men i dag är det bara runt fem procent som uppger ett religiöst argument mot användningen av svordomar. Språkliga argument (dåligt ordförråd) och sociala argument (visar oönskad grupptillhörighet) är vanligast.
Det är uppenbart att svordomar var betydligt mer tabubelagda för 50 eller 100 år sedan, men många reagerar fortfarande starkt på dem. Därför är det klokt att handskas försiktigt med dem.
Könsord är kraftigare tabubelagda än svordomar. Medan svordomar i dag förekommer i massmedia, är könsorden ytterst sällsynta. I medicinska sammanhang används de latinska benämningarna, inte de vardagliga.
I dag är etnicitet det känsligaste området, och det centrala ordet i denna kategori är neger. Frågan är om jag ens fick lova att nämna ordet. Jag borde kanske skrivit n-ordet.
Svenska Akademiens ordlista anger sedan 1998 ordet som nedsättande och skriver i den senaste upplagan: ”använd hellre svart (person)”. En intressant detalj är att ordet har sitt ursprung i latinets niger som just betyder ’svart’.
Det finns fler exempel. När jag 2001 skulle ge ut en ny upplaga av en bok i språktypologi, ändrade jag frasen ”romani, zigenarnas språk” till ”romani, romernas språk”. Den äldre formuleringen kändes naturlig på 1980-talet. Femton år senare var det annorlunda.
Det är lätt att ersätta zigenare med rom. Likaså kan man enkelt skriva samer i stället för lappar. Däremot har vi landskapet Lappland liksom en del sammansättningar som lappkast ’vända helt om på skidor’. Dessa ord lär nog leva vidare.
Vi får finna oss i att vi är oense om hur olämpliga olika ord är.
Hur är det med ordet indianer? Många läste indianböcker som barn. Här finns inget givet ersättningsord – böcker om nordamerikansk ursprungsbefolkning?
Det framgångsrika hockeylaget i Göteborg hette förr Frölunda och inget annat. I dag är det Frölunda Indians, och på tröjorna syns en bister indian med fjäderskrud.
Det kan tyckas sällsamt att förse ett svenskt lag med engelskt binamn, men är det kränkande? Den tanken slog aldrig mig, men jag har mött andra, oftast yngre, som tycker att namnet och bilden är högst olämpliga och kränkande.
Vi får finna oss i att vi är oense om hur olämpliga olika ord är. Det är inte så att en uppfattning för alltid är den enda rätta.
Bekymret gäller i första hand offentligt språkbruk. I vardagslag har de flesta en hyfsad känsla för vad som går an.
Lars-Gunnar Andersson
professor i modern svenska vid Göteborgs universitet
Mejla din språkfråga till:
lgandersson.sprakbruket@gmail.com