Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det turkiska forsknings- och prospekteringsfartyget Oruc Reis väcker starka känslor hos grannarna i östra Medelhavet, här omgivet av turkiska örlogsfartyg.
Det turkiska forsknings- och prospekteringsfartyget Oruc Reis väcker starka känslor hos grannarna i östra Medelhavet, här omgivet av turkiska örlogsfartyg.

Jan Höglund: Spänningen stiger i östra Medelhavet

En tvist om gränser, olja och gas får spänningen att stiga i östra Medelhavet. Risken finns för en militär sammanstötning mellan turkiska och grekiska styrkor. Enligt EU:s ansvarige för utrikes frågor Joseph Borrell är läget extremt oroväckande.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

Det har länge varit ansträngt mellan grannländerna Turkiet och Grekland, som båda är medlemmar av försvarsalliansen Nato. Ett av skälen är det delade Cypern. Norr kontrolleras av turkcyprioter med Turkiets stöd. Söder domineras av grekcyprioter i en internationellt erkänd stat. Försök att hitta en lösning har misslyckats. Det är en frusen konflikt.

Det andra skälet är migrantvågen. Flödet av ofta flera tusen migranter och flyktingar per dygn från Turkiet till de grekiska öarna i Egeiska havet avtog när EU träffade ett avtal med Ankara vintern 2016, men det inte över. Grekland bär i ekonomiska kris och pandemin en tung börda vid EU:s yttre gräns. Tiotusentals migranter finns ännu i grekiska läger, medan EU är oense om en gemensam hållning i frågor som hantering och fördelning av migranter.

Turkiet letar olja och gas

Turkiet har också använt migranter för att sätta press på EU. I landet finns omkring fyra miljoner vuxna och barn från i första hand Syrien. Under hotet av en ny massflykt från Idlib begärde president Erdogan mer pengar utöver de sex miljarder euro som EU bidrar med enligt avtalet från 2016. Han uppmuntrade migranter att söka sig till Grekland och öppnade de turkiska gränsposteringarna. Följden: kaos, akut försämrade relationer och sammandragning av säkerhetsstyrkor.

Nu sker det igen, och av ett tredje skäl: Turkiet letar olja och gas i östra Medelhavet, bland annat i Greklands och Cyperns ekonomiska zoner, men som Erdogan inte respekterar.

Tonläget skruvades upp när Turkiet aviserade att prospekteringsfartyget Oruc Reis skulle leta nära den grekiska ön Kastellorizo. Den grekiska kustbevakningen och flottan sattes i hög beredskap och fartyg sändes till området. Även den turkiska marinen har förstärkt sin närvaro i den kraftmätning som pågår.

”Det kommer inte att vara någon tolerans”

Positionerna är låsta. Turkiet tänker försvara sina rättigheter i östra Medelhavet, heter det. Den grekiske utrikesministern Nikos Dendias svarar i ett uttalande att hans land inte kommer att acceptera ett fullbordat faktum.

”Det kommer inte att vara någon tolerans. Grekland kommer att försvara sin territoriella integritet och suveräna rättigheter”, säger den grekiske ministern och tillägger att Turkiet visar att man föredrar kanonbåtsdiplomati före en ärlig dialog.

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan efter ett regeringsmöte i Ankara.
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan efter ett regeringsmöte i Ankara.

FN:s utrikeschef Joseph Borrell är extremt oroad och varnar för att det leder till ökad antagonism och misstro:

”Marina gränser måste definieras genom dialog och förhandlingar, inte genom ensidiga aktioner och mobilisering av marina stridskrafter. Dispyter måste lösas i enlighet med internationell lag.”

Grekland anser att dess ekonomiska zon ska utgå från landets öar i Medelhavet och Egeiska havet. Men det ger ett orimligt stort sjöterritorium kring en liten ö som Kastellorizo, enligt Turkiet som menar att deras en zon ska utgå från kontinentalsockeln utanför det egna fastlandet.

Konflikten större och mer komplex

Konflikten är dock större och mer komplex än så, med koppling till kriget i Libyen. Turkiet stöder den av FN erkända regeringen med militär och utrustning. Förra året skrev Ankara på ett avtal med regeringen om en kraftigt utökad ekonomisk zon. Det strider mot Egyptens, Israels, Cyperns och Greklands territoriella och ekonomiska intressen.

I kriget i Syrien är Turkiet och Ryssland allierade, även om de har delade meningar om regimen i Damaskus. I Libyen står de på olika sidor av fronten. Ryssland och Egypten är länder som ger personell och materiell hjälp till rebellerna i öster under ledning av generalen Khalifa Haftar. Även Frankrike har stått på hans sida, men det är en känslig avvägning för president Emmanuel Macron.

När en fransk fregatt förra månaden försökte inspektera ett Tanzania-flaggat fraktfartyg i sökandet efter turkiska vapen provocerades fransmännen av eskorterade turkiska fartyg. En upprörd Macron protesterade. Nu meddelar han att den franska militära närvaron i östra Medelhavet ska ökas. Han uppmanar Turkiet att sluta med ensidig gasexploatering och tillåta en fredlig dialog.

EU:s utrikesministrar håller ett extra möte på fredagen för tre akuta frågor: oron i östra Medelhavet, katastrofen i Libanon och valet i Belarus.