I måndagens tidning inleddes en TT-notis med följande mening: ”Fler kvinnor som inte röker drabbas av lungcancer jämfört med tidigare, rapporterar TV4 Nyheterna”. En läsare retade sig på att det stod jämfört med i stället för än.
Han undrade om han skulle betraktas som språklig taliban eftersom han lagt märke till en sådan här detalj. Taliban eller inte, han är inte ensam. Det är fler som irriteras, och det har blivit vanligt att jämfört med ersätter än.
Den här TT-meningen är ganska lång, men fenomenet kan beskrivas med ett par kortare meningar. Ett och samma dystra sakförhållande kan, fullt korrekt, uttryckas på följande två sätt, dels Frölunda gör ett dåligt resultat i år jämfört med förra året, dels Frölunda gör ett sämre resultat i år än förra året. Det som avgör användningen av än i den andra meningen är förekomsten av böjningsformen sämre.
Graderande adjektiv kan kompareras: lång, längre, längst; dålig, sämre, sämst. Den andra formen av de tre kallas komparativ, och det är just efter den som än dyker upp: Kalle är längre än Pelle och så vidare. I en så kort mening vore det mycket överraskande att höra Kalle är längre jämfört med Pelle. Det är när meningarna blir mer komplexa, som jämfört med ersätter än.
Men sedan finns det ett annat märkligt fenomen som antyder att känslan för hur ordet än ska användas är på väg att luckras upp. Under senare år har jag sett meningar som Vattennivåerna är mer än dubbelt så höga än normalt. Här ska det, enligt det flestas språkkänsla, stå dubbelt så höga som normalt.
Mönstret dubbelt så ADJ än fick 783 träffar i en samling texter från sociala medier, och faktiskt också 27 träffar i ett tidningsmaterial. Exemplen är på tok för många för att förklaras av slumpen. Redan 1994 kunde man i GP läsa Den har blivit dubbelt så lång än vad som tidigare var utlovat.
Jag bad en studentgrupp bedöma vilken av följande tre versioner som lät bäst: De är dubbelt så bra än/som/jämfört med de gamla. Det var klart flest som föredrog den första och den tredje versionen. Den andra version (med som), den enda tänkbara i mitt språkbruk, hade bara två supportrar.
Bakom bedömningen måste ligga en tolkning i stil med att än markerar olika värde, medan som står för lika värde. Då är det betydelsen som avgör valet mellan än och som.
Det gängse och korrekta mönstret är att än ska knytas till adjektivets komparativa böjningsform. Då är det den språkliga formen som avgör.
Det är tänkbart att osäkerheten i valet mellan än och som hjälper till att bana väg för de numera mycket vanliga exemplen med jämfört med i stället för än.
Lars-Gunnar Andersson
Professor i modern svenska vid Göteborgs universitet.
Mejla din språkfråga till
lars-gunnar.andersson@sprakochfolkminnen.se
